på intet vilkor kunnat förmås emottaga Ju stitieministersplatsen. Må det likvät unrsäkta Oss, Om vi ännu icke anse det afgjordt, att denn: plats blifvit honom allvarligen erbjuden med de vilkor att h:n kunnat emottaga den, d. v. rf med vilkor att få bida en hel libera! minister och så länge detta är oafgjordt, så lär det för menta förnekandet icke heller något bevisa. alla fall kunde hr R everts kunskaper och grund: satser väl varit af stort gagn äfven på en ann2r satsrådsplats än justitieministerns. Man kan vidare iz vända, aut om äfven Konur: gen ville uppsätta en fullkomligt liberal mini stör, så skulle det j låta sig göra, i anseende till svårigbeten att finna skickliga män för dess: platser. Vi medgifva ait denna invändninger icke är utan all vigt så till vida, som det visst icke är något öfverflöd på statsmän hos oss: men det första vikoret för att finna, måste : alla händelser vara, att man bar mod att söka Och något egentligt bevis, att detta sednare skett, känna vi åtminstone icke, så länge man icke eller hör talas om, att Hans Maj i sitt enskilda umgänge företrädesvis omgifver sig med nigra at de mest framstående liberala notabiliteterna, men väl, att man fortfarande ibland denna omgifning ser en och annan, som är enrageradt hätsk på det liberala partiet. Allt detta bindrar icke, att det är vår fulkomliga öfvertygelse ztt Hans Maj:t personligen byser mera hberala än konservativa tänkesätt. Men vi tro att många yttre omständigheter :kunna föranleda, att några: till utseendet stridiga elementer här råka attstå tillsammans, hvarom mera framdeles. Det är nu blott frågan om, stt utsiga ett factum sådant som det är, eller med andra ord, att få regeringens och det hberala pariiets ställning till hvarandra närmere bestämd samt all ovisshet, som kan föranleda till illusioner, skingrad. En annan invindning för att bevisa svårigheten att förändra konseljen, är den, att de nu