Aftonbladet – 24 oktober 1846, sida 2

och för att trotea de faror och basvärlishbeter som åtfölja jagien. Den blir i mitt tycka alltid ett nöje, som fruntimren borde låta o suteslutande benålla. Han klandrar mig, tänkte Sigrid, rodnande, min Gud! hvad ban måtte fina oss afskyvärda, — F-a vet, inföll kaptenen, om jag inte ändå bar lust alt disputera Hiet med greiven i den saken; jag tror min själ ej att det vore önyttitt om frunlimren uppfostrades mindre pjikigt ån som sker, och vandes att lukta på krutrök emellanåt. I krigstid, till exempel, om fienden är i landet — jag menar det kan vara godt nog då ibland om qvinnorna veta fyra af ett skott. A. propos, så mins jag just en f-ps lustig bändelse i Tyskland härom-året, som jag iår lof att berätta. Vi voro en gång förlagda i en liten by, der vi, i anseende till invånarnes ozenhet, började lida sådan brist på lifsmedel, att vår chef slutligen måste gifva folket tillåtelse att förse sig hur de kunde. En af manskapet hade i sådant ändamål gått ut åt landsbygden en dag, och påträffade, sittande bredvid vägen, en blird gubbe, jemte en ung qvinna och en fet gris, alla skenbarligen hörande till samma sällskap. Alt u:an komplimenter knipa grisen och löpa sin väg hade väl varit det enklaste, men karien, som var känd för en stor kurtisör, sade i stället belt artigt på rådbråkad tyska: Schönaste mätjen! gieb mir en Kuss unt den Gris, eljest vill Ikk Ibn todt seblagen! Qvinnan, som nu trodde det vara fråga om gubben, svarade oförskräckt: Hole dick der T-l, Scbwedicagf Hund! der Greis ist mein Vater, und Du Ibn nicht haben! aber — yvobl ein Schoöfatm,