närvaro bordt göra, ehuru jag var och ärnu ör öfvertygad om att det var förtjent, både i detta och andra fall. Imedlertid hade ingen af de öfriga varseblifvit förhållandet, som gaf anledning till tvisten. Från hans sida följde en utmaning, hvilken jag naturlistvis antog. Vislogos på värja; men som jag snart märkte att han var mig underlägsen, ville jag endast afväpna honom. Inseende, och troligen retad af min skonsambet, störtads han sig, innan jag kunde förhindra det, i blindt raseri mot mitt vaj en, som inträngde i bröstet och inom åtta dagar gjorde ett slut på hans lif. — När Mauritz uppbördt att tala, inträdda en plågsam tystnad, och man var ömsesidigt belåten att matbudet anlände. Vid bordet försökte Sigrid bringa ett nytt samtal i gång, men det blef trögt och fåordigt — harmonien var störd, och under förevändning, att den resande kunde behöfva hvila, skiljdes man efter måltiden snart från hvarandra. Följande morgon tycktes all förstämning vara borta och glömd. Kaptenen beskref vidtyftigt grunderna för joribruk i allmänhet och sitt i synnerhet, och trodde sig i Mauritz hafva funnit en både uppmärksam och intresserad åhörare, ehuru hvarje snnan, på den irrande biicken och de ofta otåligt men hastigt rynkede ögonbrynen lätt kunnat upptäcka, alt han var ingendera delen. Sigrid märkte det äfven och plågades af sin mans led-anma omständlighet, plågades, emedan det allt.d är svårt att på nisot sätt blygas på deras vägnar som oss tillhöra; men det gladde henne dock att M:uritz icka syntes bibehålla någon o)ehaglig erinran