Aftonbladet – 24 oktober 1846, sida 1

dal. för att i ringa mohn recompensera alla thy åtföljande depenser och calamiteter. Efter all probabilit varder denna min skrifvelse arriverande samtidigt med unge Gref Mauritz. Förblifvande min väns städse väl affectionerade och om fullkommelig silence anbållande Arvid Stjernebjelke. Friherre, General och Commendör. Stockholm d. 2 Septembris anno 47.n Att detta skulle väcka mycken uppståndelse på Pärjendal, var naturligt. Kaptenen och fröken Nora gladde sig åt den stora penningsumman; Sigrid åter kände ett obebag, ett slags biygsel vid tanken på en så lysande fremlings, som denne inträde i deras husliga krets. Hur litet skulle han ej komma att trifvas! hur olika måste icke allting här förefalla honom — hostad, dagligt umgänge, lefnadssätt! Vi fördraga mycket här i verlden, 8 linge vi kunna behålla det för oss sjelfva; men nödgas vi lägga det i dagen, låta en annan genomskåda våra missförhållanden, vårt hemliga 1:dande, ömka eller klandra oss — ot! då först känna vi rätt bördans tyngd och bitterhet, och Sigrid nästan vredgades i silt sinne på den fredsstörare, som sålunda inträngde i deras — hittills åtminstone obemärkta Lf. Imedlertid gjordes skyndsamma anstalter för den väntade gästens emottagande. Fröken Nora hade redan andra förmiddagen ett rum så comfortabelt i ordning som hon kunde åstadkommo, och kaptenen hade genast låtit en expres afgå till Åbo, för att hos G. Comp. lyfta en del af remissen och derför anskaffa några, nu högst behöfliga förnödenheter. På tredje dagen efter brefvets ankomst, rullade grefve Mauritz Stålbjelms åkdon in på den gräsbevuxna gården. Kaptenen skyndade ut att emottaga honom, och kort derefter inträdde båda till Sigrid, som med lugn hållning,