Aftonbladet – 24 oktober 1846, sida 1

hade med förvånad mine brutit ett till honom adresseradt, hvars utanskrift och signet han förut med mycken uppmärksamhet granskat. — Hvad sju tunnor tusan! — utropade han slutligen — är detta för spektakel! Läs, Siri lilla, hvad min gamle vän och f. d. major, friherre Stjernebjelke skrifver från Stockholm. Der är så mycken fransysk smörja med i spelet, att fan och icke jag får reda derpå. Kanske hkväl, att du också förstår dig på strunten. Sigrid läste: Jag hafver uti allan lifighet conserverat hågkomsten af vår förriga amiti, och flatterande mig att samma å min värdastes sida continuerar, dristar mig supplicera om Dess benägne assistance uti en högeligen deplorable affaire, ingalunda rigarderande mig sjelf, utan en rin vän och höge gyvnare, Riksrådet m. m. högvälborne Herr Grefve Nils Stålbjelm, hvars äldste Herr Son, Löjtnanten och Fideicommissarien Grefve Mauritz, haft den malheuren att uti en duell till döds blessera en af sine kamrater; och såsom mycken attaquerad point dAhonneur är tillika härunder inbegripen, så har den unge Herr Grefven, på sin affligerade högvälborne Herr Faders underdåniga supplique, och för att undgå den irriterade famillens persecutioner (tills denna hinner på något sätt blifva satisfaite och calmerad) erhållit vår allernådigste Konungs höga permission att sig secretement ahsentera, samt då jag haft intim connaissance af hela denna delicata aventure, och deruti jemväl till råds blifvit tagen, alltså hafvom vi efter mogen deliberation, och jag appyierande mig upp gammal affection deciderat: att den unge Herr Grefven borde sig hos min Waärdaste refugera under den tid som erfordras kan, supponerånde att å en så eloignerad ort ingen vill honom affeetera. Följande bärhos högvälborne Herr Riksrådets egenhändiga invisning på Handelshuset G, Comp. uti Abo stad, stor 1000 spec.