Kid Stadskomminister Bruzelii Fru M. Gustafv Lindhs graf i Arboga 1846. (Obs. Hon var född i Gagnefs Socken i Dalarne 4817, åed 1846.) Vid elfvens strand, der upp i Norra landen, Der vixta Da, en blomma under a ens skygd: Dit stod din biiek, dit flydde ofta anden; k minnet drömde Du om friden i din bygd. Du furar sås i vågorna sig s;egla, E, Du såg dig fordom g!ad i syskonrirgen le: Du såg har väna farkoster de segla; Ty själeas ögonpar i jerran rymder se. Du flydde dock tll dessa södra länder, Ömt lutad till en makes trogna bröst; Ty även här fions roseaprydda stränder, Och äfvea här os bviska vänner tröst. Du egde dem, fråa Sjcren och från Norden, Och hvar man är, det bäst aut vara är; Ty Herrens är ju axtekrönia Jorden Och bjertats trefna .ugn är bästa skörd man bär. tt steg är blott till Herrans sälla gårdar! Et steg från boningen, der hvilar Du i frid, Och Herravs band de stilla torfvor vårdar, Som öppnas af Hans bacd en gång I! sinom tid. Gråt, make, gråt; men en gång henno åter Du fianer giad och lugn !ångt bortom grafvens rand, Der ögat aldrig smärtans tårar gråter; Ty lifvets farkost då står uppå lugnad strand. En liten ä!skling nu de späda armar sträcker Och frågar: Mamma, hvarför från mig gå? En mensklig tanke än ej upp till himlen räcker, Så svara englar små: oca vid tacs sida stå. De söiga så: nu mamma slutat striden, Hon plågan bar, nu korset hon iagt ner: Och der hon njuter bimmelskt sälla friden, Förklarad öm på make, barn bon ser. Gån till den graf den ädlas stoft cmsluter Att effra der en blomma och en tår; En perla ktliz den tår, som ömhet gjuter, En rarnesskrift den blomma, som bon får. TT a a nn dn ra rr en RE OT