åtalyn. Sedan Deras Mej:r intsgit sina plåisar, afsjöngs från musikläktaren, under koncertinästaren Randels anförsnde, en af bonom komponårad, vacker folksång, hvsrefter landsböfdingen m. m. baron Palmstjerna framträdde och anhöll i underdånighet om H. M. Konungens tillåtelse till aftäckningen, och då denna blifvit beviljad, neddrogs i ett ögonblick den hvita samt blå och gula omklädnsden och statyen framsiod i al sin glans och helsades med hurrarop, fanfsrer, känonsalut och handgevärssslvor, hvilka sednare dock icke ville rätt lyckas. Derefter afsjöngs en af profestor Atterbom författad festhymn, hvartill kapellmästaren Lindblad komponeret en herrlig musik. Efter sångens -slut gick Konungen, med en lysande svit, fram till statyn och, som vi förmoda, komplimenterade de kommitterade. Under det Konungen befann sig vid statyen, defiterade trupperne förbi Hans Maj:t och statyen, hvarefter Konurgen åter intog sin plats i den Kongl. logen, och folksången afsjöngs från musikiläktaren. Högtidlighsten afslu!ades med kanonsalut, och då Konusgen och Prottningen återvände till sina boningar, paraderade trupperne derutsnför. Konungen bor i grefve v. SchWerins hus, Drottningen i Kungshuset och Enkedrottningen hos hr Hjalmar Levpold. — Festen förekom oss ganska storartad, och vackrast var i vårt tycke anblicken af de väl ordnade processionerna. Kl. 4 började på Stadshuset den ä siadens vägnar af Borgerskapets äldste gifna stora middag för de Kunglige, hvarvid taffelfnusik ex:querades af Ligrenadier-regementernas musikkorpser, och vid skålarne för tillfället författade verser efsjöngos af sängföreningen. Middogen sutades först omkring kl. 8. På ullmagasinet serverades en subskriberad middag, der taffelmusik utfördes af hr Schnötzingers ypperiiga orchester. För öfrigt hade hr Davidson från Stockholm slagit sig ned med sitt schwoeitzeri i ullmagasinet, hvarjemte hr Lundström inrättat en restauration i thestersalongen, der br Schnötzinger med sin orchesier längre fram på aftonen uppförde musik, En oräknelig folkmassa uppfyllde helt och hiliet Saltängsierget och heisade med väldiga hurrarop de Kunglige, då de först begåfvo sig hem och sedan till IH. M. Eakedrottningen, för att åse det fyrverkeri, som omkring kl. 9 afbrändes på Saltängstorget, och hvsraf åtskilliga pjeser lyckades förträffligt, mea andra misslyckades deremot nästan helt och hål!et, förmodligen i anseende til den fuktiga väderleken. Den i går afton förnyade allmänna iliuminationen gaf en särdeles ståtlig anblick och åtskilliga transparenter voro ganska vackre, hvsribland må nämnas den å Stadshuset, Rådhuset, khös handlanden Teliibom, rådman Zanger, på Peackhuset m. fl. Herrligast strålade dock stadskyrtotorset, hvars kupol längre fram på natten jyste genom dimman, som ett eldtempel, sväfvande i molnen, Biand den tallösa! folkmasssn rådde mycken ordning och stillhet. I deg vid middagstiden skulle hr Randel gifva kongert, och i afton gifver Magistraten och Borgerska-! pet bal för de Kucgiige. Vi bafva pu endasi v I gra erd att tillögga em sjalfva statyer. Statyen hade på afstånd och sedd från den kong logen i första ögonblicket ett impossnt utseende; men ju närmare man kom den, desto mera förlorade den i artistiskt afseende, aldfaheldst om man tog vusn från nägon utaf? profilens sidor, då hufvudets framåt lutazde siällning och ansigtsormens olikhet med orig:na!et genast visade sig. Den militäriska, mejesiätiska hållningen, den befellande blicken, det Pjudande uttrycket försvunno härigenom alldeles, och i stället fioner man; der något nästan bekymradt och sorgset. Vi frukta dessutom för att bilden äfven i annat afseende är missteck-. had.-Konstnärn har nemligen låtit den öfverflytta hela kroppstyngden på venstra benet och upplyft ået högra, liksom i afsigt att låta den uttaga sieget, men utan ait ärnu hafva framfört foten mera än på sin höjd några tum fram om den venstra.! Denna ställniog är sökt och tvungen, och visar för ) igat liksom en försiräckning i högra höften. Denj, 1edre delen af draperiet på denna sida faller ej) eller naturligt. På hufvudet bär konungen en krans af l:ger, lögra banden hvilar på värjfistet och den venstra råjler i en handske, hvilket vi, så vida det skalll, vara en symbol, ej förmå uttyda. Vi hörde mångaj, inmärka att piedestalen är för liten, och om det; fven ej kunnat skada alt den varit något större, , 4 f å jelper det sig äfven gånska bra, som dei nu är. På fromsidan af piedestalen står: CARL XIV JOHAN SEGERSÄLL FREDSÄLL. Och på baksidan: i 41844 i