Aftonbladet – 23 oktober 1846, sida 2

Mot slutet på andra året af deras äktenskep blef Sigrid moder åt en son, och med denne föddes äfven nya känslor i bennes hjerta. — Gossen ble? båda föräldrarnes, men i synnerhet fadrens afgud, som hela timmar kunde ligga på knä bredvid vaggan, eller bära och vwvyssja den lilla pilten på sina armar. Alltefter som denne tiilväxte, visade han sig äfven tacksam hörför, och det fröjdade vår gode kapten så hjertinnerlist, nir gossen tycktes gifva honom nå ot företräde framför mamma. Olyckligtvis fingo våra vänner ej länge njuta af sin lycka, ty barnet hade nyss fylit 2 år, då det dog i strypsjukan. Båda sörjde så, som endast fader och moder kunna sörja; men under det Sigrid med undergi.vet sinne moitog och, så tillsäsandes, frossade af sin smärta, sökte Q öfvermanna och döfra sin. H:r miste vi nu göra en plågsam bekänne!se, som vi eljest i det längsta velat uppskjuta. Beständigt omgifven, upptagen och rådfrågad sf bönder, hade det blifvit en plägsed för kapten Q att — olftsre än Sigrid, van vid ett förfinadt lefnadssätt, någonsin kunnat fördraga — bjuda och dervid taga sjelf af denna förderfliga dryck, sor vi kalla — brännvin. Från styrkande hade han småningom börjat fiana det välsmakande, och nu sednast smärtstillande, upplifvande — hvad beböfdes det mera? — Sigrid hade förut bjudit till att fiona sig vid ett bruk, som Nora försäkrade henne vara oundvikli,t; men nuv, vid den förfärande upptäckt bon gjorde, höll modet på att alldeles öfvergilva henne, så mycket mer som Q?s råa, obildade väsen de framtedde sig i den för henne mest afskräc