för att efterhöra ett sjukt bara, tillhörigt en ung enka, hvi:ken ibland plägade vara och hjelpa illo hos kaptenens. Men var i Juli, och lufLen, som lange könts tryckande, qvalrig och et, hade just samma dag blivit rensad och alkyid genom ett starkt åskväder, åtföjjdt a! regn. Klara droppar hängde glittrande i so!skenet, på trädens löf, eller låigo darrande j blommornas kolkar, Naturen bade klädt sig i eti nit af gnistrande stjernor — det sar en hel verid af Jjus och strålar; och skog och jord offrade sina skatter af balsamiska ångor. Ur lu ten klingade fåglarnes vexelsång — det var en vällust, ett lif, men rent och friskt som Guds egen anda. Sgrid hade vandrat den väcen mången giwg förr, men adrig bade den synts benne så behaglig som nu, ingen afton skönare än denna. O kur kerrligt! sade hon sak:a; j:g tackar dig, Gud, för en sådan stund! Hon stsdnade och satte sig, just och drömmande, på en stenhäll,j med huvudet lutsdi mot handen. Huru olika, tinkte hon, hade jitväl mitt öde kucn:t vara, om ej döden så hastigt bortryckt min ädle fosterfar! Men hade jag varit äfven bättre ceh 13 ckligare då, ön nu? Är icke den frid isg eger i mitt bjerte, det lugn jag här njuter, mera värda, än prakt och nöjen, åtföljda af oro, faror och frestelser? Huru många af dessa verldens barn falla icke i striden mot onda makter, med krossadt och blödande hjerta, och hvem vet om det ej äfven hade blifvit min lott? Nej, ack nej! utropade Sigrid; säkert säkert passar jag bältre för detta stilla, enformiga lif, uten berusande fröjder, men ocksi utan förebråelser!