Aftonbladet – 22 oktober 1846, sida 2

— Förlåt, min vän, jag bar ett par ord att enckildt säga dig, yutrade den förre till sin hustru, i det ban artigt bjöd henne armen, och förde henne til eit, inaanför förmaket beläget kshbineit, hvars dörr han tilislöt. Det gäller nu en förklaring, fortfor han derinne, mellan Sigrid och keplenen. Hoa kan ej i sin belägenhet vara nog galen att giva bonom korgen, och jag skall med glädje bestå brölloppet. Dina systrar böra deremot bekosta hennes utstyrsel. — Jag har just ryss talt vid Siri, svarade ölverstinnan — och uej får han icke. Gud låte det bara bli lyckligt; ty kår i honom är hon e) det ringaste. — Pahb! alltid äro fruntimren färdiga at komma fram med sin evinnerliga kärlek, liksom inte den gjorde mera ondi än godt här i i veriden. Det är blott i våra vilkor, fortfor öfversten och kysste sia bustrus vackra panna som man har lof att vara bär oe följa sin böjelse.. Fattigt folk, isynaerbet fatliga fickor, få aldrig göra afseende på sina känslor; de böra jott tänka på sin u:koms!. Marianne log mot sin man, men suckade i sitt bierta: stackars Sigrid! Hoa och kaptenen sutto imedlertid tysta och tankfulla, sedan de båda makarne hade lemna dem. Stutligen började den sednare: — Jag vill gerna tala med fröken Sri om en sak, som länge legat mig på tungan, men jag har så förb... svårt att komma imnig för dermed. Siri teg ett ögonblick, ock svarade sedan med något osäker röst: ct Jag tror mig på förhand förstå er me