Aftonbladet – 20 oktober 1846, sida 3

-der-Jylland), fast det under tidernas lopp betl kommit ett särskildt namn och titel af hertigridöme. Denna skilsmessa från Jutland bar haft -Idynastiska orsaker, som likväl icke kunna änrldra den ethnografiska verkligheten, bestående :Ideruti, att Slesvigs folkstam är en och densam-Ima som Jutlands, all:så icke hvad man specitJellt menar med Tysk, utan Skandinavisk. I Det är väl en sanning, att i några af Slesvigs södra delar består befolkningen hufvudIsakligen af Tyskar. Men denna parceilaf Siesifvig vilja också de Köpenbamnska och rent politiserande Danskarne sjelfva hafva skild från tl det egentliga Siesvig och, jemte Holstein, an;Isedt för ett Tyskt land: att räkna till Tyska j förbundet och i de allmänt Germaniska frågor-Jna ingående likasom Holstein i den Tyska enIheten,. Kan man gå lävgre i liberalitet och i den konseqventa tillämpningen af den politiska grundsatts man hyllar? Och är det icke då å Jandra sidan både rätt och billigt, att-Tyskarne Ireciprocera, genom att låta det egentliga Slesvig, det Jyländska och såmedelst Skandinaviska, förblifva oantastadt från deras sida? fritt I från en inkorporering med Tyskland, soc fullI komligen strider mot historien och folkrätten? Men hvarföre äflas tyskarne så att göra Slesvig till ett tyskt land och att aldrig nämna det utan i sällskap med Holstein? Motivet härför är ingenting annat än dynastiskt: detär icke rent: på intet sätt tagande folkbeskaffenI heten i behörigt betraktande, mycket mindre utgående derifrån. Detta eger rum, oaktadt principen för den tyska enheten sjelf, hvarpå man åfven här vill stödja sig, skulle fordra ett dylikt respekterande af Slesvigs population. Hertigliga huset Hoistein-Sonderburg-Augustienburg vill endast för sin familjs skull, och af dynastiskt intresse för den, hafva Slesvig oföränderligt förknippadt med Holstein och ansedt soin ett tyskt land, på det att, om den innevarande Danska konungalinien utslocknar, det hertigliga huset icke alienast måtte ärfva Holstein, utan derjemte Siesvig. Folken skola utgöra bohagsting, gående, likt annan fänad, i arf inom de furstliga slägterna, äfven emot den ethnografiska gruudsatsen (hvilken man just el:est byliar, när det blir frågan om de tyska förhål-. landerna enskildt). Men om ock på denna sista omständighets grofva orimlishet och orättvisa beklaglisen icke ännu i Ewopa får göras fullt afseende, utan menniskorna skola behandlas som furstehusens arissaker, så eger man hkväl bär al rätt att. fråga buru det då i sjeifva verket bänger ihop med den Holstein-hertigliga arfsrätten till Slesvig? I den Danska statsrätten heter det, att Slesvig och Holstein skola vara oåiskiljeliga; men de:ta blott under synpunkten af integrerande delar i den Danska statskroppen. Undergår denna på ett eller annat sätt upplösning, såinträder i ögonblicket den högre och ursprungligare folkrätten i sin verksarobet: Holstein går till Tyskland, dit det före inlemmandet i denska väldet hört, och på folkgrund bör höra; innen Slesvig går till Jyiland, dit det af samma grund hör. Å Om den nuvarande Danska konungalinien skulle utslockna och det tyska hertigliga Holstein-Sonderburg-Augustenburgska huset inträda i sina arfsrättigketer såsom suveränt öfver något land, så kan detta icke uppkomma till följe af Dansk statsrätt, utan endast stödja sig på en I Tysk, hvilken, åter, icke kan sträcka sin tilllämpning längre än till Tyska länder. Men nu ! år det endast till följe af Dansk statsrätt, som J Slesvig och Holstein samhöra; de måste följaktligen åtskiljas, så snart Danska konungahusets arfsrätt icke längre eger utöfning. — I På denna punkt står frågan. Danskarne kämpa emot en på hal:ön tilltagande Deutschthure,! hvilken en lång tid konseqvent bearbetat Slesvigs iplemmande i den tyska enheten, med undertryckande af det danska folkelementet. Den förordnade gemensamma regeringen för hertigdömena, (såsom det alltid heter: Slesvig och Holstein inbegripra i eft) bebandlat oupphörligt Stesvig såsom ett afejordt tyskt land. Näir pre-1 ster och skolelärare tillsättas, nämnas dertill ty-!t skar, hvarigenom den ursprungligen Jylländskajl populationen småningom måste lära sig anse sitt : e j 1 I j Il l 1 1 1 Å D modersmål såsom något sämre elier oegentligt;! men deremot betrakta tyska språket som det!, rätta. Till de högre embetsfunktionerna t3gas I ikaledes tyskar, så vidt som sig nånsin göralo åter: f Vi fråga, om ett sådant förhållande ej måstelf vara upprörande för alla äkta Danska sinnen?A om man har att undra öfver Laurits Skau och alen på Höj Skamling? Och vi tillägga: kanj!t aken vara likgiltig för Oss, Svenskar, hvilka,8 mm ock afligsna från Slesvig, dock med dem lela gemensamheten af alt vara Skandinaver? v Vichafva ju det starkaste politiska behof att inJen del af den Skandinaviska stammen slitesl rin det öfriga? d (Insändt.) P Uppgiften i åtskillige tidningar om landshöf-) ingens i Götbeborg beteende emot flere offi-8 erare, under H. M. Konungers sista visteise näm de stad. har icke blifvit vederlard. och)