Aftonbladet – 20 oktober 1846, sida 3

pe 0 AA j (Insändt.) JETT ORD I DEN SLESVIG-HOLSTEINSKA FRÅGAN. I Vi kunna ej undertrycka den taänken, alt mar Jäfven i Sverige med mera intresse, än hittills Iborde beirakta den Siesvig-Holsteinska saken i För Sverige enskildt kan väl affären synas af lägse; men ur Skandinavisk sypvpunkt rör der äfven oss ganska nära. Det är 2 sjeliva verke jen svag och yuig politik, att bädanetter ans någotdera af de Skandinaviska länderna istörr och vigtigare, rent politiska angelägenheter, synnerhet dem som sngå förh-liandet till andr makter, kunna betraktas oberoeude och fullt skildt ifrån de öfriga. Det utgör just Ryssland: intresse på ena sidan, och till en del Tysklands på den andra, att Sverige, Norrige och Danmark måtte hålla hvarann för sinsemellan så olika, som några af de andra Europeiska staterne, t. ex. Ryssland och Frankrike sinsemel lan. De Ryska och Tyska kabinetterna bearbets denna tanke, så vidt de möjbgen kunna, inom sjelfva den Skandinaviska Norden, och skälet ar ganska begripligt. Så mycket angelägnare är det då, att vi sjelfva motarbeta denna förderfl:ga politik från vår sida. Det är visst en sanning, att Sverige, Norrige och Danmatk till följe af dynastiska förhallanden bilda trenne riken; men dessa stå likväl på en och samma folkgrund och tillhöra hvarann i echnografisk mening — ena mening, som i sig sjelf gär vida djupare än den dynastiska pol tiken kan nånsin vinna. De tillhöra hvarann på samma sätt som de Tyska staterna, hvilkas invånare, ehuru under dynastiskt olika styrelser, räkna Tyskland i sin helhet för det gemensamma fäderneslandet: på samma sätt, som alla de Italienska småväldenas resp. undersåtare se upp på ,Italien såsom hemlandet för sig alla: till och med, på samma sätt som, enligt det i Ryssland så bögt älskade Panslavismens) system, alla folk af Slaviskt ursprung böra småningom samlas till en enhet och, så vidt möjligt, under en gemensam öfverstyrelse. När allt detta är en afgjord sak hos Tyskar, Italienare och Slaver, skulle det då kunna ens sättas i frå;a hos Skandinaverne? Omöjbat. Skandinavismen utgör en tanke, bade lika tillböriig, rättmätig och förnuftig bos oss, som någon dylik på ren folkgrund stående tanke hos andra nationer. Men Skandinavismen är icke allenast tillbörlig, rattrmätig och förnuftig: den ir mera, den är nödvändig, den är oumgänglig, så vida vi här i Norden skola kunna motse en framtid af sjelfständighet. S:riden om Slesvig, hvarvid de Tyska och Danska intressena kommit i en så skarp konflikt, tyckes till en början vara alltför obetydlig för Skandinavismen i sin helhet. Men den ir det icke, först och främst till sin princip; och är det ej beller, för det andra, till landets enskilda läge och beskaffenhet. Hvad priscpen vidkommer, så är det säkert, att derest Skandinavismen skall hafva någonting att betyda, så måste dess politiska frågor i första rummet ses och behandlas på ethnografisk rund, d. v. s. ett land, hvars invånare tillhöra len Skandinaviska stammen, måste räknas till let. Skandinaviska folkförbundet, och icke, utan le öfrige Skandinavernes protest och så starka notstånd som är dem möjligt, få slitas derfrån. Detta, som utgör den Danska synpunkten ör den Slesvigska saken, är således tillika just len Skandinaviska. Tyskarne kunna ej heller vestrida detia såsom politisk princip; men de eka faktum: de påstå, att Slesvigs befolkning cke utgör en Skandinavisk, utan en Tysk stam. Detta ohistoriska påstående är imedlertid inet annat än ett svepskäl för att kringgå äm-! et. Tyska skriftställare, i synnerhet af detl. Toisteinska Hertigliga partiet, begagna ouppörligen den finten, att i politiska afhandlingar Idrig ens nämna Slesvig, utan i sammanhang ned Holstein, på det att, emedan ingen tviflar å Holsteins egenskap att utgöra ett Tyskt and, man i publiken slutligen måtte få den anken, så att säga, in-nött, att Slesvig också är tt Tyskt land. Men detta innefattar sjelfva roton pseudos i framställningen: det är den alska utgångspunkt, hvarjå alla de öfriga orikic heterna hänga, och utan hvars undanrödjane frågan omöjligen kan redas. Slesvig är icke, i likhet med Holstein, ett yskt land, säga Danskarne, och häruti hafva e aldrig af Kieler-professorerna eller andra ermanomoner på halfön kunnat vederläggas. lesvig är intet annat än Södra Jutland (Sön