Augusti 1843, uti tingsbuset i Eskilstuna våldsam behandlade för att tvingas till bekännelse, får jag härmedest intyga, att jag hvarken sett eller hör att hr borgmästaren Hallström, eller någon annat tillfogat desse personer någon våldsam behandling loch bör jag tillika upplysa, stt besge desse kla. gander äro i hela orten beryktade såsom stortju. var och tjufgömmare, och att, utom destölder för hvilka :de äro straffade, äro de på grundade anled: ningar misstänkte för många andra, ehuru de, : brist sf bevis, icke kunvat å:kommas. Dränger Lars Larsson är dessutom en lösdrifvare och så vanryktad att Lista församling hos Konungens be. fallningshafvande formligen gjort ansökning om hans intagande på korrektiopshus för att blifva qvitt en sådan grof brottsling, hvilken nu, i saknad at hemvist, uppehålit sig dels hos sin kamrat Lars Larson Mark i Almby och dels på andra, mindre väl kända ställen. Berga den 40 Oktober 1846. C. Wennerström, Kronpolänsman i W. Rekarne. ———— ue — På begäran få vi här nedan intaga den uppmaning till Allmänheten, som utgått ifrån flera aktade medborgare i Carl:hamn, i anledning af den bedröfliga belä; enhet, hvari en de! af den stadens befolkning genom eldsvådan befinner sig. Då ifrån det samhälle, undertecknade tillhöra, icke, så länge minnet räcker, någon uppmaning till en ädelmodigt välgörande sllmänhet utgått, så synes i detta lyckliga förhållande ligga en säker grund för den glädjande förhoppning vi hysa, att. när vi nu för en större del af våra medborgare hvilka nyligen hemsökts af en stor, en fasansvärd olycka, våga framställa en bön om hjelp och understöd, denna skall mera allmänt behjertas. — Kort före midnattsstunden den 24 dennes utbröt en förfärlig vådeld i arbetsborgaren Lars Olssons boning härstädes. Ökad genom en icke obetydiig blåst och den långvariga, starka torkan, härjade den med sådan häftighet, att icke blott denna gård. utan 9 andra, större och mindre. med alla derå befintliga byggnader, inom några timmers förlopp lågo i aska och 28 matlag, utgörande 4101 personer, blefvo husvilla. Det var hemskt att skåda huru en och annan sängliggande sjuk endast med svårighet kunde bäras ut ur de antända boningarne, och huru mödrar knappt hunno att rädda sina halfnakna barn undan lågornas raseri. Dermed blandade sig fruktan att flera större, angränsande hus skulle antändas och vår stad till största delen förvandlas i en askhög. En mild Försyn, som gaf de styrande rådighet, uppehöll de arbetandes krafter samt skyddade de vågsammes lif, sade dock till det grymma elementet: allt härin till skall du komma och icke vidare, och staden blef i öfrigt underbart räddad. Oiyckan var dock stor för flera af husegarne, hvilka nyligen inköpt sina bem och icke hunnit få dem assurerade. En mängd lösegendom uppbrann, eller förstördes under bergningen, eller bortkom i den oreda, hvaraf måhända oredligheten begagnade sig, och som var en naturlig följd. af den olyckliga tilldragelsen. Nästan alla hade icke lösegendomen brandförsäkrad, ett förhällande, som ursäktas af den omständighet att de fleste brandskadade tillhöra den fatLigaste klassen. Svårast var dock olyckshändelsen ör dem, som förlorade det mesta af det lilla de Pgde, och hvilka nu hafva att motse en dunkel, bekymmerfull framtid, och hvarje ömt sinne måste j med deltagsnde tänka sig deras sorgliga öde, helst jet inträffat i ett dyrt år och i närheten af en tundande, mera oblid årstid. Vi hafva i går i helgedomen hemburit den Högte våra teckoffer för stadens räddning och deremte höjt till Honom, den eviga kärleken och varmhertigheten, en innerlig bön, att Han ville ippna mediidande hjertan till att bispringa de rma brandskadade. Vi tro oss icke behöfva vara nåpgordiga, då vi i dag framföra till en aldrig örgäfves anlitäd allmänhet vår uppmaning för deas understödjande och hoppss att mången deltaande skall hasta till hjelp och derigenom liksom ftjena en skuld åt den Försyn, som varit dess kydd och beskärm mot slika, fasansulla olyckor. önen deruppe öfverstiger hvarje jordisk beräking, liksom den redan här icke kan mätas till sin ufhet. Hvad som godhetsfullt öfverlemnas åt dessa brandkadsde under Pastorsembetets adress, utdelas ef: r föreskrift och samvetsgrann pröfning af dertill tsedd kommitt samt :blifver tacksamligen redoist i offentliga tidningar. Carlshamn d. 28 Sept. 846. Carl Hyven, t. f. borgmästare. P. E. G. Gulinder, t. f. pastor. Sv. G. Cervin, handlande. J. Wigforss, garfvare. G. Röding, magssinsförvalwe. C. J. H. Schm:dt, handlande. P. Bremberg, jålaremästare. — ? (Insändt.) OM BEVARANDE AF POTATES. b ke be AA ARR KAR AS ART