grundsatser och rena mot:ver gundade kriti ken; emedan publ:ken ofta sammar bandar dem finner den sednate lika löjlig som den förra oeh föraktar dem begge. — Borgmästaren i Eskilstuna, Hr Hallström har begärt rum för nedanstående afgiina tförklaring öfver den klagoskrift till hr justitieombudsmannen öfver br borgmästarens valdsamma törfarande mot en haiktad person, som fanns införd i Aftonbladet för 44-d3gar sedan. Max fioner i deonoa förklaring. wmedgifvet, att bi borgmästaren täckts taga den ena af. de i klagoskriften omförmälde persover i håret, för att få up bufvudet, så att han skuile se hr borgmästaren i ansiztet, och gifvit den andre en kindpust. Vi känne ännu icke hvad hr justitieombudsmwannen tillgör härvid eller buruvida deri klagarde personers uppgiter om en svårare misshbandling komma att föranleda till någon undersökning; imedlertid är det för den allmänna morslitn beklagligt, att embetsmän, som äro satte att styra ett samhälle, som sjelfva sköla döma öfver och beifra våld och lagöfverträdelser, skola glömma sin värdighet och sitt lugn derbän. som br borgmästsren i E-kilstuna har gjort det. Motparterna må vara huru dåliga varelser: som helst. så förtjente en lagöfverträdelse af denna beskaffenhet att ihågkommas med en all arsam mivnesbets: Till Rikets Ständers Hr Justitie Ombudsman! I anledning af den klagoskrift som tvenne här i orten vanryktade cch begge hvar för sig tvenne gånger för stöld, den era med inbrott. str:ffade personer, nemligen bonden Lars Larsson Mark i Almby och lösdrifvaren Lara Larsson till hr justitieembudsmannen ingifvit, innerattande angilvelse, att jag onsdagen d. 6 Augusti sistlidet år skall hafva uti tingshuset här i staden genom våldsam behandling sökt pina dessa tjufvar till någon bekännelse, får jag äran förklara: Någon dag i nämnde månad infann j:g mig i tingshuset af ingen annan anledning, än att besöka hr häradshöfdingen Lund, med hvilken jag förtroligt plägade umgås, och .då jag uppkommit uti örra våningen af huset, der hr häradshöfdingen har sina boningsrum, försporde jag att uti ett af rummen var inlagdt ett betydligt parti socker af flera hunärade skå!pund, hvilket uppgas vara olofligen tillgripet och vid wsitation igenfunnits nedgräfvet under goltvet uti bonden Lars Larssons ooningsrtum vid Almby. Inkommen uti hr bäradshöfdingens eget rum, såg jag honom inbegripen i samtal med ofvan-) nämnde tjufvar och jag hörde att han, som förmodligen förut gjort dem nägra frågor argående sockerstölden, förehöll dem hurusom de vid en med dem året förut hållen ransakning angående; mångfalldiga af dem föröfvade stölder sökt med; lögner och osanna uppgifter förvilla domaren. hvarpå till svar fö!jde en för tillfället uppgjord ytterligare lögn; och som jag, enligt Kongl. Svea hofrätts förordnande, såsom ordförande vid Vester Rekarne häradsrätt, å flera urtima ting hållit den ransakning, hvarom nu var fråga, och således kunde kontrollera de af tjufvarne pu ytterligare inför deras domare hopsmidda lögner angående redan utredde förhållanden, för hvilka de längesedan blifvit till ansvar dömde och straffade, tog jag mig friheten förehålla dem detta ofog; och somdessa fräcka och oförskämda uslingar svarade mig spotskt och oböfligt, tog jag den ena i håret för att få upp bufvudet så att han skulle se mig i ansigtet. samt gaf den andra en kindpust, såsom en lämplig tillrättavisning för deras förfsrande emot mig, och detta är, så vidt jag minnes, allt hvad vid nämnde tillfälle tilldrog sig emellan mig och klaganderne. Någon pina till bekännelse om gockerstölden, med hvi!ken jsg icke hade något att skaffa, hverken såsom domare eller part, kunde så mycket mindre komma i fråga, som tjufgodset redan då var återfunnet under golfvet uti tjufvens eget boningsrum, och, för mig, som uti 23 års tid förvaltat domareembetet och. hållit samt afdömt bundradetals ransakningar, kunde det icke vara obekant att denna omständighet utgjorde tillräckligt bevis för att få tjufven straffad, äfven emot sitt nekande. Uppgifterna som förekomma i klagoskrifterna äro således idel osanningar hopspunna, icke af tjufvarne sjelfva, utan af den usling, som uppmanat och förledt -dem till den klagan de mot mig anställt... Författaren till deras klagoskrift är en så kallad litteratör ell2r tidningsutgifvare här i sta-!n den vid namn Petter Larsson, den ömkligaste och bedröfligaste af alla sådana på hela jordklotet. Utom det att denne i sin tidning emot mig skrifvit en mängd med lögner och dikter, samt ovett till öfvermått, för hvilket han är dömd att görs mig offentlig afbön, har han derjemte ideligen sökt uppviggla flere af stadens innevånare att hos justitiekanslersembetet emot mig anställa klagomål uti skrifter, dem han författat; men då hans anhang inom staden i betydlig mån nu minskats. har han omsider sjunkit så djupt, att han tagit sin tillflykt till de vidt beryktade Almbytjufvarnz för att kunna framkalla och i tidningarna briljera med en godbit, den nuifrågavarsnde klagoskriften. Konceptet dertill har händelsevis kommit i mina händer. Det är egenhändigt skrifvet af Petter Larsson; men då denne litteratör icke kan korrekt stafva, än mindre sammanskrifva en svensk mening, befinnes det vara korrigeradt af en per son, som sistliden sommar bott uti tirgshuset och hvilken förmodligen varit delaktig i planen. Jag bifogar ett bevis från länsmannen Wennerström till upplysning om klagandernes frägd och egenskaper, och lärer hr justitiecombudsmannen finna, att ofvannämnde mitt förfarande icke utgör föremål för beifran af allmänna åklagaremakten. Eskilstuna d. 44 Oktober 1846. S. 4. Hallström. Sedan jag blifvit uppgifven att vittna angående en af för andra resan stöld straffade bonden Lars farsgson Mark i Almhv Tveta cacrkan ach för an. ) ) -m