Aftonbladet – 17 oktober 1846, sida 2

inspektoren en vacker dag i det ki a-riga amtrådets skrifrum. — Praia ingen persilja! röt gubben. Men sonen fortfor, utan att låta störa sig: — Om vi resa tidigt på morgonen härifrån och tillbringa natten i U-bau, så framkomma vi lagom till middagen. — F-n annamma ett sådant bröllop! svor den gamle. Skall jag nu, till på köpet, med egna ögon se på, huru en annan bortsnappar den rika bruden för dig? — Nej, jag kan inte ba den äran. Men sonen bad så enträget, och använde, såsom öfvertalniogsmedel, den omständigheten att fadren just på detta bröllop skulle lära känna Carls egen utkorade. — Således har du sett dig om efter en ny fistmö? ropade amtrådet, högst förvånad. Och jag vet icke ett enda ord derom! Du har alltså tlömt Agnes? . — Nå, men pappa ville ju aldrig ge sitt samtycke till min förening med benne; derföre måste jag väl söka mig en rik fästmö. — Men kära menniskobarn, hur har du kunnat göra det, utan att jag vet ett ord derom? frågade den gamle. — Den arma Agnes gör det ig i alla fall ondt om — tillade ban. Hon bade kunnat bli en god och tålig vårdarinna för mig på min ålderdom. Du är då en oförlåtligt ombytlig menriska. — Min fer ville ju aldrig ha Agnes till sonhut u, sade Carl. — Kanske ni tycker om min nuvarande fästmö? Men gubben fortfor att brumma öfver oöfverlagda handlingar, öfver brist på förtroende o.