Aftonbladet – 17 oktober 1846, sida 1

MM Mn MH MM Men assessorn trädde hestigt och bheslutsamt fram till Baldersleben och hviskade till honom: — Herre! Jålias bjerta tillhör mig, och om ni verkligen är den, för hvilken ni ger er ut och ni vidhåller edra anspråk på min kusin, så dueliera vi med hvarandra på pistoler. Endera skall er kula genomborra mitt hjerta, eller ..— Nå, den lilla tjeosten kan jag väl göra er, afbröt honom den lustige Baldersleben. Jag är, utan skryt, en ganska skicklig skytt och skulle kunna skjuta hjerteriss ur banden på er. — Gud, skydda den trogna kirleken! suckade Julia. . — Nå, hur blef det med förklaringen? frågade justitierådet, framträdande -till de både unga männen. Ni miste, min herre, upplysa mig om, primo hvarföre ni kom på den iden att bär uppträda som en grof, oborstad bondlymmel, och secundo, hvarföre ni i dag inställt er som Julias aftidne man. — Ja, det vill jag visst, endast herr jnstitierådet har tålamod att skänka mis rågra roinuters uppmärksamhet, svarade dena främmande med ett förbindligt leende. Badersleben berättade således: — Min far, som är rågot envis och betsig at si7, menade för nigon tid sedav, att jag vore så gammal att jag borde taga mig en hun. Denna omständighet hade jag dock sjel längesedan tegit i öfvervägande; ren som min A ned hvilken jag öfverlagt Om saken, icke var rik, så ville min far på intet vilkor bifalla till vår föroring, utan påstod si; batva åt mig uvalt jr bättre parti, nemligen en rik brud, sam! tiliad e, att han redan fogat nödiga anstalter, på