Aftonbladet – 16 oktober 1846, sida 2

NNE nn — arma, förförda hustru härifrån och ögonbl:cklisen afreser med henne. Vid dessa ord fattade han Julias arm. Men med ett gällt anskri slet denna sig lös och flög i 2ssessorns armar. — Systerdotter, hvad skall detta betyda? — röt justitierådet. Har du då förlorat all blygsel? Du tiyr din rätta man och ilar till aktenskapsdjefvulen! Fy skäm ut dig! Nu undrar jag visst icke på din man, om han får en verklig leda till dig. — Och dig, din odugling!. .. så utfor han mot den af raseri ursinnige assessorn, — dig låter jag spärra in i källaren, så länge, tills vår slägting riktigt huanit tili Hamburg med sin hustru. Och häirvid ville han slita Julia ur assessorns armar. : — Hvarföre skulle vi längre bibebålla den tystnad, som ger den odrågi:iga menuiskan de rättigheter, hvarpå han pockar och som gör mig galen? ropade Julia. — Bista morbror, den der fräcke karlen är icke min man. — Nej, nej, instämde a-sessorn, som af vrede knappt kunde styra siv. — Nej, farbror, han är en bedragare, en usling, som för slem vinning spelar den verkligen aflidne van der Broies roll. Na var det onkelus tur att bäpna. Med bestörtning betraktade han den frammande. Denne såg på honom med ett satiriskt leende. — Hvad säger ni härom, herre, frågade han och tillade, långslöpigt — frände? — Jag säger till en del ja, svarade denne. Väl är jag blott en föregifven van der Broie, men derföreingen usl:ng eller bedracare. Hvarkemför blem vibning eller andra fördelar, utan