gemen och mot 4840 års konstitutionsutskotts projekt isynnerhet, oförnekligen var det mest upplysande och förtjenstfulla arbete öfver representa.ionsfrågan, som under riksdagen utkom; ett erkännande, det vi göra med verkligt nöje.n De: är en af gammalt här i Sverige gjord erfarenhet, att, om bland Regeringens medlemmar varit skiljaktighet i någon vigtigare fråga, sådant snart blifvit spordt. Många månader äro imedlertid nu förflutna. sedan representations-kommit:een tillsattes och H. E. grefve Posse utnämndes till justitieminister, men Sv. Minerva, som icke just alldeles saknar tillfälle att få kännedom om, när dylika berättelser förspörjas, kan upprigtigt försäkra, att kon icke hört det ringaste förmälas om någon dissensus i konseljen, i afseende på de här ifrågavarande åtgärderna; och då ej något sådant rykte försports, samt berörde åtgärder, på sätt visadt blifvit, icke allenast äro noga betecknande revd D ff för nya regimens politiska sympatier och grundsatser, utan kunrca rent af sägas uttrycka ett helt regeringssystem, så lärer ock den slutföljden derifrån ej vara obefogad, att emeilan konseljens medlemmar existerar i afseende på detta system enl fuilkomlig homogenitet. j Men her nu det så häftigt anfäktade officiella bladet annat gjort, än försvarat och utvecklat det regeringssystem, som ligger klart uttryckt i dessa åtgärder? Nej, visserligen icke. Det hsr uppträdt emot de allmänna valen, emot de demokratiska rigtningarne, och emot alla de politiska principer, som deraf äro konseqventa utvecklingar, samt äfven någon gång emot de tidningar och de män, som här äro organer och representanter för ss mma principer. Men långt ifrån, att bladet härigenom skulle handlat emot Regeringens system och meningar, bar det tvertom uppenbarligen dymedelst sökt verka på opinionen i trogen öfverensstämmels2 med systemet och uppfyllt sin pligt. Hvilket var det, som skulle bevisas. j Pluraliteten af läsare skall säkert anmärka, att logiken i ofvanstående stycke är ganska bindande. Detta kan också till en viss grad icke bestridas; och om Minerva genom denna framställning haft för afsigt att g.fva regeringen en kompliment, så kunne vi för vår del med allt skäl dertill säga väl bekomme. Imedlertid förekomma såväl vid denna som vid den i gårdagsbladet, likaledes ur Minerva citerade arukeln, några af de vanliga små hakarna i afseende på premisserna eiler sjelfva de uppgifter, hvarpå slutsatserna grundas, nemligen att några af dem äro falska och sjelfgjorda af Minerva. Dessa punkter böra framhållas, för att kunna skilja detsauna och falska uti Minerva-artikeln: Det hufvudsakligaste häribland och det hvarpå Minerva sjelf synbart lägger största vigten, ja! hvilket torde utgöra det egentliga ändamålet med hela artikeln är, att om möjligt få den föreställningen gällande i det allmänna, att Dagligt Allehanda och Aftonbladet varit ense om eiler gillat och sökt försvara den politik eller det system, som kan uppenbara sig i excellensen grefve Posses utnämning och representationskommittens sammansättning, och att Jåtsa, på sätt det äfven sker i artikeln, såsom om den liberala pressen hade genom slka föregåenden frångått det politiska system, som den förut har följt. Att ett sådant föregifvande saknar sll möjlig grund, betyder ingenting lör den, hvilken kan ljuga så fermt på förhand, som Minerva, och detta är en känd omständighet. Men för sjelfva sakens skull kan en kort rekapitulation af hvad vi förut yttrat i ämnet vara ganska nyttig, emedan deraf nu några månader efteråt bäst kan visa sig, buruvida Aftonbladet haft orätt i sina förutsägelser. Den 40 Mars innevarande år, omedelbart i sammanhang med justitie-stats-ministern frib. Nordenfalcks dagen förut inträffade dödsfall, ytirade Aftonbladet: Vi föreställe oss, att bekymren, alt fylla den genom frih. Nordenfaleks död ledigblifna statsministerplatsen, icke skola vara ringa. Välbehöfde någon stor tvekan icke ega Tum, om man ville, då det finnes en man, som allmänna röslen långt för deta önskat, — — — pvis serligen är det ock intet tvifvel, al! samhältets behof blifva allt mera trängande att få en konselj, som representerar ell bestämdt system, och att ett tjenl:gt ögonblick för en sådan ombildning nu är inne; men att döma af hvad hittills visat sig, så snart fråga varit om något verkligt afgörande steg, som erfordrat mer än ett ja eller nej till Ståndens skrifvelser, så är det, måhända just af samma orsak, icke möjligt att pluraliteten af rådgifvarne skola förmå Konungen att uppskjuta detta steg, intill dess len ny brytning emellan stånden vid en ny riksIdag gör det oundvikiigt. I Tre dagar derefter, eller den 43 Mars, hade TAftonbladet en längre artikel öfver samma äm: Ine, med anledning af en revy i Posttidninger laf den nyss här citerade artikeln. Vi fästade Idå uppmärksambeten derpå, att för det privi llegiioch klassvälde, för hvilket Posttidninger I! kämpar, kan ingenting Vara mindre angenämt fe oetitesunmininse— —s——ua—SHHNHNNN-SSI