på intet vilkor, få min Julia, om ock icke hennes man lefde. — Men, bur står det till med er fårafvel, herr justitieråd? — biogade den unge mannen, u:an att göra nigot uppehåll och plötsligt hoppande från Anna Lisa till fåren. Ack, om ni kunds föreställa er hvad vi ha för herrliga får och getter!... ja, så feta, så feta, att de ha så stora magar som ni sjelf, pappa lilla I — tilllade han, med ett skallande skratt. — Jag bryr mig icke mycket om får och getter, sade justitierådet, förargad öfver jemförelsen. — Deck, för att återkomma till det kapitel, hvarföre er herr far har sändt er hit, Så — Ack ja, det är sannt! afbröt den unge, fallande honom i talet. — Nå ja, jag är ytterst nyfiken att få se den unga qvinnan, öfver hvilken pappa hållit så långa loftal. Om hon bara vore hälften så däjelig som Anna Lisa elter Dora Maja! Det är vackra flickor det, skall herrn tro! — Ja, så behåll ni både Anna Lisa och Dora Maja, ropade justitierådet otålig. Min systerdotter kan icke, på något vilkor, bli er hustru, ty hennes man, som vi trott vara död, lefver och är på vägen hit, för att hemta sin fru. — Ha! för tusan d—r! ropade ekonomi-inspektoren, uppsprivgande af: soffan och klatschande med ridpiskan. Hvad är detta för dumheter, gamle herre? Så länge jag lefvat i verlden, har jag ännu aldrig hört att någon död menniska åter blifvit lefvande. Sliddersladder! dumt snack!