männa diskussionen, så finne vi oss föranlåtnel:i Itt upptaga ett utförligare utdrag af detta stycke, ! helst detsamma påkallar några anmärkningar: ! Utnämningen af H. E. grefve Posse till just. statsminister, med förbigående för andra gången af den mannen, som alla den liberala opinionens nuancer och alla demokratiska intressen önskade! upphöjd på denna plats, och valet, nära nog samLidigt, utaf representationskommitteens medlemmar uti samma syftning, eller med sorgfälligt aflägsnande af alla sådane män, som åt de allmänna vajens princip kunde gifva utsigt till framgång, voro l itgärder, som, i opinionernes och partiernas närvarande ställning, bestämdt utmärka Regeringens övergång till ett visst system, och som så fullständigt karakterisera detta system, att vidare tvekan öfver dess beskaffenhet icke är möjlig. — — — Att hr Richerts förnyade förbigående, och upphöjelsen på första platsen i styrelsen deremot af en man, som, sjelf af gammal ätt, derjemte kan genom sina slägtförbindelser sägas representera hela den historiska aristokratien i riket, och oaktsdt denne man, hastigt uppdragen af förra regimen, hade i några är varit en af dennas väldigaste kämpar i striderna mot den liberala oppositionen, och vid riksdagarne samma regerings verksammaste och pålitligaste organ, ända derhän, att han hade fått det på den tiden smickrande namnet af Regeringens allt i allom,; — att, upprepa vi, en sådan utnämning, och under så beskaffade förhållanden, alldeles olvelydigt utvisa åt hvad håll den nya regimens sympatier och tendenser äro rigtade, lärer icke af någon opartisk kunna bestrides. Men icke blott i allmänhet, eller i afseende på de så mycket omordade sympatierna, och ptendensernex, var denna upphöjelse betecknande; den angafi det speciella derjemte lika tydligt just sjelfva syslemet uti de stora politiska frågorna. Ty lika bestämd anhängare, som t. ex. hr Richert är af norrska representationssättet och af den allmänna valprincipen i dess största demokratiska utsträckning, lika determinerad motståndare är gr. Posse emot aila dylika åeigter. Hans meningar i det stycket hafva icke någonsin varit vacklande, och han är icke den mannen, som lemnar sina principer utom dörren, då han inträder i konseljrummet. Att upphöja gr. Posse till första mannen i konseljen och ställa honom i spetsen för ärenderna, var således at: bestämdt vända ryggen åt de opinioner och det parti, som Aftonbladet och dess vasaller irom pressen fortfarande vi ja synas representera; det var et: afgörande nederlag för dessa opinioner. Och hade ej under de två år, som förflutit ifrån nya regimens tillträde till vidtagandet af berörde signifikativa åtgärd, Aftonbl. utg. hunnit så väl omlindas och insnärjes, att hans lemmars fria bruk Varit honom betaget, så lider det väl heller ej något tvifvel, att ju han skulle hafva betraktat grefve Posses utnämning, såsom en signal att genast slå larm och resa oppositionsstandaret. Den invändningen torde möta oss, att valet af ledamöterne i representationskommitteen icke är likaså bestämdt betecknande för nya regimens, verkliga meningar och syften, som den nu afhandlade åtgarden; och inkallandet i kommitteen af flera medlemmar, som vid riksdagarne röstat för de allmänna valen, skall måhända anföras såsom bevis för invändningens rigtighet; och äfvenväl tro vi, att denna omständighet just blifvit af Aftonbi. och Dagligt Allehanda åberopad, på det att de skulle kunna visa sig nöjda med utnämningarne, och förebära, det kommitteens sammansättning ådagalögger, att nya regimens tankar luta å minstone lika mycket åt de allmänna valen, som åt klassval. Men hela denna invändning har bloit en skenbar vigt. Ankom det i kommiiteen endast på antalet af röster, som förut voterat för allm. valprincipen, så betydde den måbända något; raen inflytelsen och utgången bestämmes ejså mycket af qvantiteten, som fsstmera utaf qvaliteten. Och i detta bänseende måste vi rättvist erkänns, att ya systemetl gåit tillväga med utmärkt habilitet, för att, på samma gång det till utseendet tycktes lemna ev bel hop chancer åt de allmänna valers män, likväl i sjelfva verket betsga cem all utsigt till framgång i kommitten och spela segern i händerna på klassvals-partiet; — för hvilket redan under riksdagen syslemel hade mer än till hälften uttalat sig, ej mindre genom den synbara ynnest, bvsrmed det ifrån hofvets män utgångna, såkallade Åkermanska förslaget omfattades, än genom innehållet af ett famöst vordet, ifrån Norrige expedieradt och på riddarhuset uppläst dictasmen. Sorgfälligt undvek systemeln, att bland de allmänna valens män inkalla i kommitteen någon enda, den der antingen genom ettstörre anseende, eller genom kapacitet, eller genom båda egenskaperna förenade, skulle kunna göra partiets princip gällande. Hvarken hr Petrå, eller grefve Anckarsvärd, eller doktor Thomander, elter hr Richert fingo det nådiga förtroendet att i kommittten upptagas; deras parti representeras i kommitten utai ingen enda förmåga; man finner der väl åtskilliga nollor, men framför dessa ingen etta. Deremot Ihar på klassvalens sida den ojemnförligt största Isuperioriteten, som på den sidan finnes, ganska lrigtigt blifvit inkallad i komrhittten, tvifvelsutan för att icke mindre genom sina insigter och sir talang, än genom sin aktningsvärda karakter och sin personliga ställning till högre inflytelser, ut: göra kommitteens spiritus rector;— vi mena, kam marherrn hos H. M. Konungen grefve Henning I Hamilton, som var själen i det concilium, hvares lunder sista riksdag det ofvenföre nämnda Åker t manska förslaget utarbetades, och hvars vid riks dagens början utkomna skrift, emot allmänna va