Helt msekligt sträckte sig den unga karlen ji soffan och myste: Hal... så mjuki! hvarvid han lade de smitsiga benen med de grofva, jernbeklädda sporrarne upp rå den röda damasten, iskänkte åt sig, utan att blifva ombedd, ett gles af det vin, som stod i en kar: ff på bordet, tömde glaset i ett enda drag och mumlade, då han hårdt nedsatte det på bordet: Bil... br!... det var godt, det der! Derefter började ban smågnola, hvartill han stamade takten med en af sina pluw pa stöflor, då och då fullkorenande den vackra musiken medelst klatsebningar af ridpiskan. Justitierådet bade genomläst brefvet cch såg med förvåning och harm den erkelymmeln vältra sig bit och d.t på hans fina sidenscffa. — Nå, pappa lilla! ropade den unge mannen, utan att förändra ställning. Hur står det till! Hvar är den lilla sötungen, 2tt jag må få gör: min ödmjuka beck för henne? — Jag beklagar oändligt, min bästa her ekonomi-inspektor, yttrade den gamle med qväfs harm; — jag beklagar... men..jag måst säga er, att omständigheterna ha förändrat sit — Hvad är det som har förändrat sig? ro pade den unge tölpen. — Pappa sade till mi se så bär: Carl, du är redan tjugusju år gam mal; du måste således gifta dig. Jag har i dig utsett en ung och vacker brud. — Oss e mellan, gamle herre, så ville jag just inte 8 in på saken, ty länsmanrens Anna Lisa spö kade i mitt bufvud; men nu har jag besinns mig att uppfylla er och min fars önskar. — Min Gud, en sådan oefterrättlig varels tänkte justitierådet inom siZDenne skulle d