adjö och en klucpig skrapning med foten, hvarvid han kuilstjepte ett vid dörren stående litet bord med en porslinsservis. Med ett par skutt var han öfver förstugan och öfver gården, kastade sig på sin häst och red i fyrsprång bort. — Gud han mig nåd !igen bevare från en sådan tölp! utropade ju tierådet med sammanknäppta händer, i det an betraktade spillrorna efter sina fina älsklivgskoppar. — Aldrig i min lNifstid hor jag sett en sådan ohyfsad kluns. Nej, det säger jag, att om Julias hand ännu stode till att få, så skulle hon heldre aldrig ba någon man mer, än att en sådan bondluns finge den fiaa, bildade, väluppfostrade qvinnan. Förr gåfre jag henne då, om det så skulle vara, åt den vildbjernan Ludvig. (Forts. följer.) — ÅNGLOMANIL Den ryktbare sir John Price var gift trenne gånger. Sina begge första hustrur lät han balsamera och ställa såsom två statyer bredvid sin säng. Den tredje hustrun blef dock förskräckt öfver dessa ruiner och vägrade honom sin band till dess han låtit begrafyva sina begge förra hustrur. Doktor Burchell balsamerade likaledes sin hustru så att hon bibehöll färgen på ansigte och läppar; artificiella ögon insattes, håret ordnades med största sorgfällighet och kroppen nedlades i en låda samt betäcktes med en glasskifva. Sålunda stod hon, till utseendet lefvande, fem är i sin mans kammare; olyckligtvis fordrade dock havs andra hustru att denna hennes rival skulle ur huset och i kyrkogården. — SÄKRASTE MEDLET ATT BEVARA EN HUND FÖR GALENSKAP är, säger en amerikansk tidning, att hugga svansen af honom tätt bakom hufvudet.