son. På aftonen hade begge bröderna med en bonde fått åka till Sköns socken. Eric Jonas Laurin, i tjenst hos handlanden R. G. Kiblman, å dennes hemman i Sköns socken och I Tunabäck, nekade sig hafva deltagit i våldet å PetTtersson. t Olof Olofsson Sellin, i ;tjenst hos bonden Olof Olofsson i Hulljen, berättade, under synbar nedslsgenhet och rörelse, att han eftermiddagen den 129 November, på gatan utanför handlanden Dablströms bod, uppgjort ett klockbyte med en annan dperson och derefter tillika med bröderne Laurin inedgått på Dehlströms gård. I inkörsporten till denna gård hade Sellin en stund förut nedlagt ett honom tillhörigt klädknyte. Detta ville Pettersson tillegna sig, men Sellin återfick det genast. Imedlertid gaf deita anledning till ordvexling med Petlteresson. Anders Petter slog då ikull denne, och under det Pettersson låg på marken tilldelade Sellin honom rågra slag med handen å hufvudet sparkade honom en å två gånger åt bröstet och ena axeln. Hvar sparkarne träffade, kunde imediertid Sellin icke uppgifva; det var nemligen redan skumt under slagsmålet, efter hvars slut Sellin straxt begifvit sig från stället. Tillfrågade om någon af de tilltalade bedt Pettersson traktera dem med bränvin, nekade alla härtill, förklarande, att de icke vetat om Pettersson varit försedd med bränvin. De hade för öfrigt aldrig förut varit oense med Pettersson, hvilken de icke en gärg vid våldets begående känt. Härefter företogs vittnesförhör, och förekom dervid hufvudsakligen följande: . Repslagaregesällen Bergstedts enka hade en afton sist!iåne höst ifrån bodstugan uti handlanden Dahlströms bus i Sundsvall utkommit på hans gård och dervid sett fanjunkaren Pettersson ifrån Dablströms bod komma in på gården, bärande en kagge. Af tvenne andra på gården varande personer, hvilka vittnet, i anseende will redan inträffad skymning, j kunnat igenkänna, framgick den ene till Pettersson och tillsade honom att undfägna dem med bränvin. Pettersson svarade, att han icke visste sig vara dem någon förplägning skyldig. Härefier sprungo de begge andra karlarne, den ene efter den andre, på Pettersson och slogo honom öfver ända. Härefter hade vittnet genast begifvil sig från gården, utan att hafva sett något annat våld tillfogas Pettersson. Inga andra vittnen hade sett tilldragelsen med bränvinskaggen. Pigan Sara Moberg, uti handlanden Dahlströms itjenst, hade vid åtalade tillfället i köket hört jemmerrop ifrån gården, och af sådan aniedning beIgifvit sig ut på trappan. Härifrån hade vittnet sett Anders Petter Laurin på gården hålla fanjunikaren Pettersson i kregen. Pettersson slat sig lös från Laurin, sprang till packboden och försökte latt komma in dit. Dörren var stängd och försöket blef sålunda fruktlöst. Här upphanns imedlertid Pettersson af både Eric Jonas och Anders Petter, af hvilka den förre först och den sednare straxt-derefter med handen gifvit Pettersson hvar sit slag, hvarvid båda bröderna fallit omkull på hvar sin sida om honom. Dorifrån sprang Pettersson åt inkörsporten, men blef derstädes fasthållen af Eric Jonas. Anders Petier skyndade efter till inkörsporten. Dä vittnet såg Pettersson derstädes kullfallen, sprang vittnet in uti Dahlströms bod och underrättade handelsbetjenten Sundberg om det våld, som öfvergick Pettersson. Handelsbetjenien Sundberg uppgaf, att sedan Pettersson ifrågavarande dag uti Dshlströms bod tillbandlat. sig bränvin uti en halfankare samt kaffe och socker m. m., hade en stund, efter seden Pettersson med dessa varor begifvit sig ifrån boden, pigan Sara Moberg inkommit och omtalat att en kari blifvit å gården slagen. Vid sin ankomst ut, såg vittnet Pettersson liggande omkull på marken näst innanför inkörsporten. Två karlar, hvilka vittnet ej igenkände, sprungo derifrån efter sjögatan vesterut till norra bron. Vittnet följde efter dem och träffade vid nämndebro drängen Sellin, som stod der med piskan i hand. På vittne:s tillfrågan om han slagit Pettersson, gar Sellin nekande svar. Vittnet, som också sett bröderne Laurin stående längre fram på norra bron, återvände till Dah!ströms gård, der Potterssondå stod bredvid sin kärra, med ansigtet alläeles öfverhöljat af blod. Pettersson yttrade endast den önskan att få begifva sig på hemvägen, men sade att han icke visste huru han skulle kunna uppkomma på sin kärra. Några personer följde härefter Pettersson i väg och vittnet återvände till boden. Pigan Anna Nordin, i tjenst hos Dahlström : vittnet gick d. 29 Novomber nästl. år, på aftonen, ifrån sin husbondes gård, för att i den straxt nedanför gården belägna ån skölja några klädesplagg. Vittnet träffade då på Sjögatan utanför inkörsporten till gården do tilltalade bröderne Laurin och Sellin, af hvilka Erik Jonas Laurin hade en knölpåk och Sellin en piska i handen. Pettersson, som på samma gång kommit gående på Sjögatan till Dahlströms inkörsport, fick då första slaget, utan att vittnet förmärkte hvem at de tilltalade som der slogo honom. Under det vittnet var nere vid ån, hördes Anders Pettersson Laurin yttra: kom och ryck mig i kragemw. Då vittnet efter en kort stunds förlopp återkommit till inkörsporten, i hvilken alla de tre tilltalade då stodo, frågade Anders Petter Laurin vittnet, om handlanden Dahlström vore hemma. Då vittnet dertill Svarade nej, ingick Erik Jonas Laurin först på gården och gaf derstädes med sin knölpåk PetLersson ett slag öfver ryggen. Seden Anders Petter Laurin straxt derefter äfven inkommit på gäårjen, tilldelade begge bröderne, nedanför trappan Lill stora byggningen, Pettersson flera slag åt hufvudet och bröstet, så att den af Erik Jonas derrid begagnade knölpåken gick sönder i stycken och Pettersson började ropa på hjelp. Pettersson sökte komma upp på trappan, men hindrades af sröderne Laurin, af hvilka Erik Jonas sade, att Pettersson velat taga ett knyte af honom. MHärfter sprang Pettersson till packboddörren och ruskade på densamma. Bröderno Laurin sprungo dit efter och slogo honom, hvarvid de begge föllo omkull på hvar sin sida om Pettersson. Denne försökte då fly ut genom inkörsporten, men upphans der af Erik Jonas Laurin och blef af honom skuftan me