MEM BTBerita TYGaCH, KCLUIN YCUCHaABRIIDA at Altonbiadets och Dag!. Allehandas osanningar, hafva ädagalsgt, det ingen skiljaktighet eger rum emellan konselj!edamöternes grundsatser. Det måste en gång för al:a göras slut på den förvillelse, som de begge storc bladen; ö:ver denna och dermed sammanhängande frågor, oafbrutet söka underhålla i tänkesätten, Sv. Minerva vill derföre äfven med positiva bevis styrka, det en full homogeneitet existerar inom närverande rädgifvarepersonal; och hon känner sig dertill så mycket mer uppfordrad, som hon på samma gång får tillfälle, ej mindre att vi83, hvilset och hurudant det styrelsesystem är, som Konungens regering täckts omfatta, hvaröfver nul Mera alldeles icka något tvelydigt dunkel eger eller kan ega rum, än äfven att uppfylla den åtsgna förbindelsen att styrka, det cfficiella bladets politik varit ledd och fortfarande letes i nogaste öfverensstämmelse med detta regeringssystem och de grundsatser, hvarpä det hvilar. Den första omständigheten, som Sv. Minerva, för att bevisa konseljens bomogeneitet, vill anföra, är emot hennes antagonister: dräpande i sak, och tillika ett ovederläggligt argumentum ad hominem. Den ledamoten af konseljen, som de båda storan ständigt prisat såsom representanten i Konungens d omgifning utaf deras opinioner, och som den mest 7 framstående flygelmsanuen för de liberala och proit gressiva tendensernan i regeriogen, är hr stats-Z d Vv hb ä -— AA AP KR RR Bfö OM VA LV pä J-— b pr ss rådet Jonas Wern. Ni väll Förutsättom då för!o ett ögonblick, hvad de stora, ej tveka att som säkert antogs, att emellan hr Werns och åtskilliga hans kolicgers styreisegrundsatser förefinnes en väsendtlig sktiljaktighet; huru vilja de väl under en slik förutsättning förklara, att hr Wen, i trots af en sådan skiljaktighet, sitter qvar i konseljen och icke långt för detta entledigat sig derifrån? Märka?0 de ej, aut en dylik förutsättning innebär, vid så-!g dant förhållande, en beskyllning emot deras idolln för ingenting mindre än et förräderi emot deniv grundsate, fom, efter deras egna åsigter, är deny första och vigtigasie garantien för hela det konstitutioneila styrelsesä 1 sättet, ja utgör sjelfva grundvalen derför? Detia dilemma är oundvikligt och kan ifckel? omkringgås, våra storan må försöka hurudana svängningar som helst. Men som de tvifvelsutan3 vilja akta sig att föranleda en dylik beskyllning, f så lärer väl ock, när br Wen heit trankilt sitter d qvar på sin taburett och ingslunda röjt någon å-!s stundan ät derirån uppbryta, få lof att antagas,!r det sjelfva förutsätthingen är falsk och att hr Wems styrelsegrundsatser befinna sig i full harmoni med hans kollegers; men alt deremot, på Aftonbladets ; och Dagl. Aliehandas sida, någon högst väsendtlig irring föreluptt vid uppfattningen af hans: politiska syften och meningar: — slutföljder, re-j38 dan i och för sig sjeifva ovederläggliga, men soml till öfverflöd j-mväl hemta stöd, såsom ofvanförel anmärkts, just utaf hr stats ådet Wzrns personli ga ställning till organet för ledningen af det offieiella bladet. Dock, dilemmat gäller icke blott i j afseende på br Wen, det har äfven sin fulla tilllämplighet på hr statsrådet Faxe, hvilken dernäst i ordningen framhållits såsöm en representant för de liberala och progressiva tendenserne i konseljen. ; Sanningen af? hvad nu i allmänhet anförts rörande konseljens homogeneitet, framstår ännu klarare, när man uti det epecielia betraktar ce! styrolsesystem, hvilket Kovungecs regerirg funnit i sin höga vishet lämpligt stt omfatta. Det räckte länge och väl efter nya regimens anträde, att man verkligen råkade i förlägenhet, om man bestämdt ville säga, hvilka regeringens grundsatser voro. Dess system bestod snarare deruti, att icke hafva något system, eller åtminstone att icke tillkännagifva något sådant. Det var perioden för den mycket cmalade neutraliteten, byars egentNga väsende tycktes utgöras deraf, att regeringen icke ville formligen bryta med något parti eller någon opinions-nuance, utan tvertom så väl med alla och hos hvart och ett i tysthet underhålla förhoppningar, för att ömsom, allt efter sig företeende omständigheter, kunna stödja sig än på det ena än på det ardra. Ett sådant regeringssystem har man ock set: någon gång användt i sandra representativa stater, der det likväl icke fätt namn af neutralitet, utan egentligare och rättare blifvit kalladt: systeme de bascule (eller svänggung-system, om en ordagrann öfversättning skulle försökas). Här är ej mening:n, hvarken att ingå uti något klander eller rättfärdigande af detta system; nu hafva vi blott velat sannt och opartiskt beskrifva det, sådant vi funnit det af regeringen under närmare två års tid praktiseradt. Men i längden är det alldeles omöjligt, att bibehålla ett slikt neutralitetseller svänggung-system. Förr eller sednare uppstå nödvändigt kritiska frågor, som fvinga Regeringarne att öfvergifva svängningen emellan partierna och alt bestämdt utmärka sin ställning. Detta har alltid annorstädes inträffat, och så har äfven under loppet af innevarande år skett här. Den nödtvungna öfvergången till ett bestämdt system har väl icke tillkännagifvits med ord eller åtföljs af någon, formlig declaration, — något sådant kan cj komma i fråga utom vid en riksdag — men den har utmärkts af så mycket mer sigeifikativa handlingar och åtgärder, hviika tildeles icke hos någon tänkande medgifva tvekan om Regericgens verkliga ställning. Väl synes vederbörande ordentligt hafva förälska: sig I bascule-systemet — förmodligen emedan det till en tid lyckedes så väl — och i det längsta vilja bibebålia skenet af neuraliteien; säsom bevis derpå kunde minauderierna ät Aftonbladet och samqvämandet med dess utgifvare jemte mycket annat af enahavda slag eanforas, liktidigt med ertigheterna åt de ultra-korservative, mede!st det beredvilliga inörapdet i offic. bladet af deras inskickade uppsatser Wi underordaade frågor, såsom Närisgsribeten, Tul-lagstiftningen, Skolverket o. 2. Det är derföre icke blott möjligt, utan till och med genska troligt, att, dårade af detta sker, ganska många ännu tro, det svänggungan eller neutraliteten fortfarande utgör Regeringens sjstem. Men sådant bevisar å de troences sida blott enfald och kortsyrthet. Och om mera klarsynte, såsom t. tx. Aftonbladets u:gifvare, äfven hålla sikt ti och orda om det tvetydicr? dunkel (selördegsn:t) hvari Regeringen dväjor; :å utmärker detta, doi att man icke vill se och vidgå verkliga förhållaaTI on 2 LA