inom sin anstalt. Vid en eldsvåda, då släcknPingsmanskap saknades och ett utbrott af strafffångarne befarades, förde Obermayer sina 200 straffingar till brandstället och ropade åt dem: Nu, barn, släck elden! och de släckte den, och tågade sedan tillbaka i fängelset. Men sådana män, som han, finner man ej hvar som helst: det ges ingen bildningsanstalt för att frambringa dem, och denna enstaka företeelse bevisar ingenting emot cellsystemet. . D:r Stiebel var ej för celsystemets införande i Tyskland, innan man der egde samma garantier, som England, Frankrike och andra länder besitta, i offentlig lagskipning, jury och tryckfrihet. Han befarade att, utan dessa skydds medel, skulle cellfingelserna i Tyskland blott blifva Bastiller. . D:r Varrentrapp trodde ej att någon garanti för fångvården låge i nyssnämnda institutioner; den bästa garantien vore den vaksamma tillsyRen genom fria, sjelfständigt valda medborgare i tillsyningskommitteer, såsom Frankfurt har det, och hvilket förutsattes som vilkor vid .cellsystemet. Ducpetiecux erinrade att fångarnes fullkomliga afsöndring (hvilken leder till sjukdom, vansinne och död) för ingea del afses genom cellsystemet, utan blott afsöndring ifrån dåligt sällskap och vara vid ett förbättrande umgänge. Fångarne böra derföre väl afsöndras ifrån hvarandra, men icke hindras ifrån besök af fängelsetjenstemän, presterskap och välgörande menniskovänner. Till en anmärkning af d:r Weil från Strassburg, att franska lagen af 4844 icke usderkastade politiska eller tryckfrihetsfångar nigot ensligt häkte, tillade Moreau-Christophe att Tyskland skulle just genom ecel!systemet fåen garanti, som andra länder egde, emedan detta system ställer fångsrae under Domaremakters och Tillsynskommitt2rnas hägn. Tryckfriheten skulle blott taza få eoller ytterligare i anspråk. Tre engelmän m:rs Clay, Merry och Rotch — fängelseinspektörer och prestmän — uppträdde för tellsystemet: De anmärkte, bland annat, att närvarande möte vore den bästa garanti mot missbruk af detta system. Äfven Abbe Laroque talade, på prestierskapets vägnar, för celisystemet; likvil med vilkor af fullständig gudstjenst. Vid Surisgars reflexion att det icke gåfves någon anstalt att fracibringa sådana män som Obermayer, exinrade grefve Sparre: Ea sådan anstalt är just den under Obermayers ledung befiatliga fångskolan; i den kunna lärjungar i hans system bildas genom lära och exempel. För öfrigt trodde greive Sparre att cellsystemet icke, i lika grad som för London, Paris, 0. 5. V., passade för svenska allmogen. Häremot påstod Moreau-Christophe att penitentiärsystemets grundsatser måste vara desamma för alla folk. Beslutet blef: att ensligt fängelse äfven vore tjenligt för sakfällda; likväl sålunda, att dem dagligen borde förutnas pjutningen af fria luften, samt moralisk, religiös, intellektue:l och industriell undervisning, dagliga besök af föngelsedirektörn, lökarer, presten, samt en ledamot af Ullsynskommitden och skyddslöreningen (mot återfall för lösgifna fångar?) Afven för dem, zom blifvit dömda till lingvarigare fängelse, ansågs ensligt fängelse mest ändamålsenligt; likväl med alla de mildringar, som låta förena sig med grundsatsen af fångarnes afsöndring sins emellan. För nästa sammankomst valdes Brössel till mötesplats. Åk rst sissors