hålla så god mine som möjligt. Sådan är, för att använda samma exempel, just Aftonbladsutg:s belägenhet. (Artikelförfattaren har här förglömt tilllägga utropet: denna belägenhet måtte vara förfårligt ÅA. B. Red:s anm.) Justitie-Statsministern Friherre Nordenfalk bhsde blifvit utnämnd till detta embete under Neutralitetsperisden, och genom sin karakter, sina antecedentia och hela sin hållning representerade han ganska lyckligt detta då skenbart rådande system. Hans oförmodade frånfälle blef en källa till förlägenhet för nya regimen, så till vida nemligen, som den, vid valet af en efterträdare efter honom, ändteligen nödgades att träda utur sin hittills isakttagna ställning och taga sitt parti. Alla nyanserna af den liberala opinionen hade; redan då friherre Nordenfalk utnämndes till platsen, varit enhälliga i den önskan, att förste expeditionssekreteraren Richert mitte kalles till detta embete, hvarmed också naturligtvis förenade sig de här så levande demokratiska interessena och anspråken, hvilka önskade att se en ofrälse man upphöjd till den högsta embetsmannavärdigheten i riket. Då friherre Nordenfalks frånfälle oväntadt gjorde detta embete lediat, förnrades dessa önskningar, men — icke hr Richert, utan H. E. Riksmarskalken, f. d. GeneralTull-direktören grefve Posse blef dertill nämnd; en man, som i en riktning är lika trogen representant utaf ett regeringssystem, som hr Richsrt uj en annan Nägra få veckor förut, vid utnämningen af ledamöterna i den kommitte, som är imnad att bestämma Representationsfrägans öde, unde ock nya regimen, så vidt den ej ville äfvenyra att se sina egna öfvertygelser och interessen ättas å sido, icke undävika att än mera bestämdt illkännegifva sina verkliga sympatier och tenlenser,. Och den, som efter dessa tvenne åtgärler, åtskilliga andra oräknade, klagar öfver tveydighet och dunkel i Styrelsens ställning, gör (onungens regering verkligen en stor orättvisa, not hvilken det är oss en veritabel fågnad att unna försvara benne.n AREA