Aftonbladet – 13 oktober 1846, sida 3

Jupp i ett rum i andra våningen och bad honom lvänta der en timma, medan han gick att aflägga lett besök. Han gick; timman gick, ja den och flera timmar, Det blef afton; vännen återkom ej. Tiden I blef lång för den blinde. Han letade sig ur rummet, i hvilket han befsnn sig, in i ett annat, som Ivar en stor sal, med dörren öppen åt öfra förstugen. Från husets nedra våning hörde han builret Jaf gående, kommande och talande, men i den öfre var allt tyst. Han ropade, men ingen svarade hoInom. Hungrande och orolig satte han sig ned och väntade åter. Om en stund tyckte han sig höra lätta steg i förstugan. Man ropade ånyo och nu svarade en vänlig fruntimmersröst, frågande hvem det var som ropade. Den blinde sade sitt namn och sin belägenhet. Cerl A.., utropade den vänliga rösten, då äro vi kusiner; mitt namn är Helena N. och jag är nu med min far stadd på hemresan till vår landtgård. Låt mig föra er in till honom; blif hos oss och dela vår qvällsvard, medan vi låta efterfråga er vän! Den blinde räckte glad ut sin band; Helena fattade den och förde honom in till sin far. Vännen återkom — aldrig! Han hade blifvit träffed af slag på gatan och inburenm i en fältskärsstuga, der han om få timmar sfled. ) Helena och hennes far togo den blinde med sig till deras gärd.. Ovilkorligt slöt bon sig till honom, som en ledande och muntrande vän, och han lönace bennes omsorg med den renaste kärlek. Två år eter deras första möte på värdehuset i N. voro de msn och bustru. — Helenas f:der dog och de blefvo fattig; men hon var fliig och händig, och med sina händers arbete försörjde hon dem båda. När jag såg dem voro de gamla. De gingo under gröna träd, hon vid hans arm — lugna ljusa gestalter. Se, detta är vackert! sade min ledsagare sakta, i det han helsade på dem. Aldrig iemnar hon honom; — så vänlig och trogen: de äro ett lyckligt par! Kärleken har öfvervunnit olyckan. (F. B. L. f. F.) — Sr e—EE — PESTENS SMITTBARHET, PESTÄMD AF FRANSKA VETENSKAPSMÄN GENOM VOTERING. På det nyligen afslutade naturforskaremötet i Marseille, com bevistades af lärde från Frankrike, Tyskland, Italien m. fl. länder, förekom bland annat en diskussion om pesten, och sedan de frågor, hvartili der.na sjukdom gifvit anledning, blifvit omsiändligt ventilerade, afslutades debat:en med följande voteringar. De voterande voro sextio till antalet, Första frågan: Smiltar peslen? besvarades med 58 ja mot 2 nej. Andra frågan: Smittar pesten genom omedelbar beröring mellan den p:stsjukes hud och en frisk menniskas? besvarades med 27 ja emot 25 nej. Tredje frågan: Smittar pesten genom beröring mellan den pestsjukes kläder och en frisk menniskas hud? besvarades med 29 ja mo: 20 nej. Fjerde frågan: Smittar pesten genom respiratio-. nen eller absorbtionen af luft, hvaraf den sjuka oms.ifves, eller af den förskämda luft, som utgör en härd för smittan och hvarmed vänader o. d. äro inpregnerade? besvaredes med 82 ja emot 2 nej. Femte frågan: Kan pesten från ställen, der den vanligtvis är rådande, införas till derifrån mer eller mindre aflägsna länder? besvarades med 50 ja emot 35 nej. På sjette frågan: hvilka försigtighetsmått, som borde iakttagas emot pesten, y.trade sig alla för pestlasaretter och karantäner. — FÖRFÄRLIG ELDsSVÅDA. I Tavannes (Schweitz) utbröt natten till d. 46 September en häftig eldsvåda på hotellet Couronne, hvarest för tillfället befunpo sig 32 resande, da fleste utlänningar. Elden uppkom vid midnatten i första våningen och spridde sig med otrolig hastighet, och med undantag af dem som bodde i bottenvåningen och hvilka lyckades, ehuru i blotta linnet, utkomma ur det brinnande huset, egde de öfriga, som bodde i de öfra våningarna, icke någon annan utväg, än att nedhoppa genom fönstren. Grannarne, som väcktes af elden och larmet, skyndade genest till och kastade bolstrea under fönstren åt de olycklige att hoppa på, och mer än 20, hvaribland flere unga engelskor, lyckades verkligen att på delta sätt rädda lifvet, eburu med undantag af tre; alla skadades mer eller mindre vid språnget. De flista hade brännsår och blånader. Sex personer hade omkommit i lågorna och flere dogo dagarna efter af sina sår. Bland de omkomne voro tvenne ledamöter af civildomstolen i Strassburg, samt ingeniören en chef Fimmer von Thun, som knappt 44 dagar förut genom stora rådets enhälliga röster blifvit kallad till ledamot iregeringen. Klockan half till eit, just som diligensen anlände till det brinnande hotellet der den hade sitt hästombyte, var torget uppfyllit af menniskor, som lågo i bara linnet, somliga halfnakna, alla uppgif-: vande höga jemmerrop. Här och der såg man halfförbrända och skadade menrniskor. När vagnen följande morgon kom till Bern, bar den ännu spår af beröringen med de olycklige. Tvenngandra hus ! blefvo äfven lågornas ro. — Den nye påfven lefver för sin egen per-) son med den aldrastörsta sparsamhet och ofta hör man något nytt bavis på hans åsigter i dessa falll omtalas. Sålunda yttrade han nyligen i sin konselj: Man måste spara så mycket möjligt är, ty de fatiiges antal förökas dagligen på samma gång som hje!pkällorna förminskas. : — Vid sista stora jordbäfnirgen i Toscana har man anmärkt, såsom någonting ganska märkligt, att det ryktbara lutande tornet i Pisa bibehöll! sig utan att skadas. Detta torn afviker fem metres (omkring 7!; alnar) från lodlinien. Tornet bade under jordstöten vacklat så häftigt, att man förmodads att det skulie ramla. Imedletid står det nu alldeles såsom förut. : — Uti Frankrike hafva flere industri-idkare! låtit göra sig adresskort, hvilka hafva än förvillanf Å de likhet med franska bankens sedlar och med hvilka flere bedrägerier redan blifvit föröfvade, enligt hvad Gazette des Tribunaux berättar. Dylika adresskort hafva nyligen varit af största nytta ö IR