Aes rörelse, dertill behöfs tydligen ännu enilt ganski betydlig stegring af densamma, eller en lä stark skakning utifrån. För denna vår ställ-!t -ring för deita Tysklands förebådande tillstånd, hvsari man med slutsa ögon afvaktar utbrottet!k af inre och yttre omhvälfring, under saknad afls: alla medel stt besvärja den snart stundandelp stormen, ha vi den närvarande preussiska re-js! gerinzens reaktionära system att tacka. g Den tyska rörelser är den preussiska; hvarjeid annan är sekundär. Genom sjuåriga kriget och !e genom frihetskrigen steg Preussen upp till enif: folkmakt; genom den allmänna bänförelsen förl den syftning, hvari begge krigen fördes, blef! d Preussen Tysklands bjerta och själ; genom denjd filosofi det fostrade, blef den dess bufvud. EnlH tretioårig resktion bar förvandlat denna lyckli-h: ga stöllning i dess afgjoria motsats. Preussiska!d regeringen har gycklat bort all sympati frånst tyskarnes sida, och från en stor samt just den kl bästa delen af sina egna medborgares. Menjte om också det officella Preussen blifvit impopup: lärt: om äfven det förväntade frisinnade sam-se hället med demokratiska institutioner, har om-e1 skapa:s till den afskräckande bilden af ett pie-o tistiskt polissambälle, så ser sig Il:kväl hela Tysk-ti land ännu bundet vid dess öden. Ingen litte-wi rär utveckling, ingen religiös, ingen filösofi-k,r ingen konstitutionell, kan-i Tyskland äga någon h genomgripande framgång, så framt icke Preusfö sen deliager der Derföre hafva de små tyska et revolutionerna sedan 4850 förblifvit så små;ld derföre besriper hvar och en nu mera, alt fråle gan, för den närmaste fromtiden, belt enkelt gäller friheten i Preussen; d:rföre är den nu-lin varaxde preussiska rörelsen väsendtligen en tysk. är Då nuvarande konungen tillträdde styrelsen, st stodo två vägar honom öppna för att lösgöralh den linge nedtryckta andan: han kunde frivil-!g ligt eter motvilligt framkalla rörelsen. Hanh har valt; skulle bistorien ej upphöra att Lär k som i alla tider utveckla sina premisser, så mån ste hen göra det mot hans vilja. V:d upprei pade tillfällen har konungen, i sina tal och kali binettsorder, med uttryckliga ord bestämdt förkastat den konstitutionella rörelsen i Preussen,v så väl som den litterära och religiösa. Vida hans tronbestigning hördes i Preussen ej mer! än en röst: att efter den tjugofemåriga prosan, !å efter svikandet af alla förhoppningar, efter för-v gätenheten af alla friare lagar från den stora !d förypgringsperioden, måste en poesiens och uppIn fylletsens tid stunda, och att konungen skullelv skörda frukterna af hvad som blifvit utsådt från iir d e ft 1 fs e fel 4808 :ill 4843, om han ville förvandla systemet af herravälde och besittning öfver land och folk, hvilket redan icke längre innehöll någon sanning, till ett system af genomförd och ärligt lagstadgad fribet. Om möjligheten återstod ej något tvifvel. Det långvariga arbetet i detlo inre och under teoriens lugn, hade höjt folketle från den fordna råheten till humanitet och bild-lc ning. Städernas författning, filosofien, litteratu-1 ren, minnet af folkets allmänna uppståndelse, l4 erfarenheten af hänförelsen, beröringen med fransmännen, det frivilliga upptagandet al denl: stora revolutiormens ider, intrycket af Julirevo-! lutioner, utvecklingen af den öfverjordiskaspekulationen till en lefvande, human, njutbar, po-l: litisk och religiös rörelse, och hela den inrel( och yttre historien, berättigade folket och framdref det oemotståndligt mot fribetens återkomst. . Frågan var om ordnandet af alla de nya elementern2, — på ena sidan om en fullkomligt. befriad teori och tryckpress, på den andra om utbildningen af en demokratiskt fri stat, som il: norden, under eröfrarens förtryck, vunnit sin första djerfva begynnelse, och nu, sedan 25 år, var ställd utanför envåldsförvaltningens och dess fältvakts, polisens, port:r. Men konungen har sitt eget ideal. Han öfvergaf till och med sin faders kosa. I stället för att denne icke gjorde anrat, än att i den gamla monarkiens anda disponera öfver hvad I: befrielsestriden lempat i arf, sådant detta aff) var, och åsidosatte allt som kunde göra folket till hans medarfvinge, till och med sitt eget konungsliza hedersord, har den nu regerande konungen ett positift ändamål och ett tillkännagifvet ideal, som han sträfvar att förverkliga. Detta positiva mål, detta af -konungen flera gånger förkunnade ideal är ,det rent personliga regementet, stödt på förfädernas trom. Konungen hatar de moderna åsigterna, och så väl i politik som relig:on föresväfvar honom återgången till en bättre tid, såsom ideal. Då likväl ingen viss tid ceh ingen viss form kan fastställas ssom den goda, så blir målet temligen obestämdt; endast rigtningen i allmänhet är tydlig; men i öfrigt beror det på konungens hjerta och hans aldrahögsta beslut, hvilken bestämd forntid, som hvsrje gång skall vara den giltiga och önskansvärda. När man i Königsberg ville gå tillbaka till året 13845 och lagen af den 22 Maj 1815, hvilken anordnar en allmän folkrepre entation, så bief genom en kabinettsorder af den 4 Oktober 1840 återgången till denna forntid och denna fädernas tro, på den konstitutionella friheten, uttrycklgen förkastad, och blott den grundsatsen fastställd, att pkonungens vilja för tillfället är statens lag. Häraf följer nu, att, sedan 4840, består Preussens statsförattning ganska enkelt i dess konungs vilja, lynne och sinnesförfattning. Sålunda beror i Preussen, mer än någonsin e TtasnssngsaAne mnArcnRA link ag Allt 1.ådan