Exekutionen var i det bela ganska tillfredsställande, och särskildt böra vi omnämna den lättbet ocH delikatess, hvarmed kornettisten utförde de hastiga violinpassagerna. — Dessutom förekom den ypperliga manskören: Tonernas vågor (efter andanten i Beethovens A-dur symfoni), som togs något för långsamt, hvarigenom den i sin epkelbet så karakteristiska rythmen ej kunde göra sig nog gällande — samt den bekanta Kreutzerska kören O Gud, vår lofsång hör, (Das ist der Tag des Herrn), som tog sg särdeles väl ut samt tycktes vinna allmänt bifall. Konserten var temligen talrikt besökt, och vi betvifla ej att detta slags tillställningar skola bibehålla sin popularitet, hvartill ock, undvikandet af alltför Jjånga särskilda nummer vär sendtligen torde bidraga. —U—