QR Herr GILLES KONSERT I STORKYRKAN Då vi i minnet återkalla såväl de kompositioner af hr Gille, hvilka vi hörde sistlidne lördag, som dem han förut bragt till offentlig produktion, så fiana vi att de karakterisera sin författare som en särdeles flitig tonsättare, hvilken egnar sina arbsten en ovanlig omtanka och sorgfällighet, på samma ging han med försskande af allt tomt prål endast eftersträfvar det sanna, det gedigna i konsten. En annan fråga blir, huruvida hr Gilles vackra intentioner understödjas af den 1fliga fsntasi, den friska upjfinningskraft, som först gifva tonerna förmågan att trolla åhöraren bort i de romantiska rymder, der han glömmer att han endast är en jo:dens son — och i detta afseende önska vi visserligen, att naturen måtte bafra rikligare belönat en så redlig vilja. Hr G. lärer hufvudcokligen hafva egna forskningar att tacka för sin artistiska utbildningsgrad: en förtjenst mera hos honom, ehuru ej kan nekas, att de icke alltid varit tillräckliga att gifva -hans arbeten den formella hållning, de harmoniska proportioher meilan de särskilda delarne, som stu:-dom redan ensamt för sig kunna förläna ett konstverk intresse. Denna afton gåfvos af Er Gilles komposition tvenne kantster: Minne af Gu:taf Adolph vid Liäzen, och ;Höstjagten,, biand hvilka vi för vår del gifva den lörra företrädet, ehuru äfven den sednare icke saknade enskilda goda partier. Gustaf Adolphs-kantaten börjades med en allvarlig, luguber introduktion, som öfvergick — något tvärt måhända — till den lutherska koralen: vår Gud är oss en väldig borg, Svenskarnes morgonpsalm. Härpå följde ,Svenskarnes Mar.cby, ett vackert och lifligt stycke, ehuru hållet i något för modern styl, och derefter Österrikarnes, likaledes rätt intressant, fastän den hade föga marschrythm. Det hela slutade med en målning af sjeliva slaget, som tycktes aflöpa till temlig belåtenhet å ömse sidor, och önskvärdt vore att alla fältherrar toge bataljen på storkyrkoläktaren t:ll föresyn, när de tänka tillställa sina slagtningar. — Uti Jagtkanta:en finnas åtskilliga cffektfulla och väl tänkta ställen, men det hela eger ej den friska färg, som man här ville finna, och l:der i sjelfva anläggningen af tavis.ogier, som föranleda längder och förhindra verkets öfverskådlighet. Sålunda t. ex. skildrar första numret jägarnes uppbrott (i sig sjelf ett vackert stycke) och det andra jägarnes afmarce); i MM 3 börjas jagten ochi M 4 fortsättes den. Hvarföre då ej sammandraga dessa fyra nummer till tvenne? — I JM 4 har författaren låtit recifativet sjungas i kör, hvilket förfarande strider mot uttrycket af det individuella, som ligger i recitativets natur. Såsom det bästa numret anse vi qvartetten, hvari funnos intressanta modulationer och en lifligare färgskiftning än i det öfriga af arbetet. Herr Strandbergs vackra stämma tog sig här isynnerhet ganska väl ut. — Bland hr Gilles 3:ne sånger, som utfördes af br Walin, nämna vi företrädesvis den första (aftonsuck, text af Vitalis), som andades en okonstlad, rörande känsla; de båda öfriga förekommo re. deremot något matta. Äfven hr Gilles Adagio relig:o o för orgel och orkester är skrifvet i en flärdlös och värdig styl, eburu det förefaller något för bredt i anläggningen mot det enkla motivet. Konsertens öfriga nummer voro af främmande, mestadels klassiska författare, och deras sammanställning: vittnade om mycken smak och omtanka hos konsertgifvaren. Man hörde, såsom inledning till det hela, ouvertyren till Trolflöjten; arrangerad för orgel, orkester och hornmusik. Tempot i denna herrliga komposition togs denna gång enligt vårtanka riktigt, hvilket härstädes är högst säl!syn!; imedlert:d inträffade snart nog att åtskilliga bland xekutörerna, troligen af va.a vid det eljest brukliga tempot, visade någon bråd.ka, hvarigenom ensembien förfelades. Arrangementet var för öfrigt lyckadt, och skulle utan nämnde olägenhet säkerligen gjort mycken eff-ckt. Sarastros aria: o Isis och Osiri.p, sjöngs af hr Haglund, hvilken vi vilja tillstyrka att ur sin eljest goda exekution af denna aria utestuta det släpande portamentomaneret, hvilket ej öfverensstämmer med det uttryck af storartad värdighet, som här bör iakttagas. — Kören O Isis slöt nummercykeln ur Trollflöjten på ew limpligt sätt. Konsertezs andra afdelning öppnades med ouvertyren till Doa Juan, arrangerad för hornmrek anh utfärd af arvrtillariaota muckkarnag