Aftonbladet – 13 oktober 1846, sida 1

TAIHUVTLIUIVIA I UAHEUd KORRESPONDENS-ARTIEEL. Berlin den 1 Oktober 1846. — Sedan jag asände milt sista bref, har knappast någon förändring ägt rum härstides. Regeringens system har förblifvit detsamm?, och såsom en ny vändning deri kunde mean på sin höjd omuwämna försöket att upprätta en särskild regerings press. Preussiska politiken, hvilken icke vill frånså sitt gamla system, så länge bon ej tvingas dertill, bar redan i flera år och sedan de negativa medlen. emot folkets mospänstiga anda visat sig Ctillräckliga, sökt göra denna anda sig mera benägen genom positiva medel, genom ea guversemental press. Hon har trott sig kunva uppfo-tra folket för sitt system, sedan det redan bade vuxit ilrån detsamma. Mena ännu hade bon ej vågat kalla sin uppfostrånde press till lifs med öppet antydda ändamål och bestämdt officiell karakter. Hon gjorde derföre, under hand, all:handa olyckliga konstetycken med ,Preussische Allgemeine Z-itunz, Königsberger Aligemeine Zeitung,, Litter:rische Zeitung oci till dessa kämpar slöto sig mer eHer mindre, på officiellV föranledande, eller med officiellt understöd, äfven professor Hubers Jaau:, Elberfelder Zeitung, Birmer Zeitunz) och — en tid bortåt — till och med den katolska Rheinund Mosel-Zeitung. Slutligen trädde, såsom den förnämste angriparen, Der Rheiniscbe Beobichter, på strid:platsen. Men denne gjorde till den grad fiasco, att regeringen nödgades mer än en gång förneka sin egen tolk, och att en utvidgning af regeringspressen måste påtinkas. Derifrån de nya4-illståndsbrefven för tidningar, hvarmed publiken, längesedan frånvand dylik frikostighet, fann sig öfverraskad. Två tillståndsansökningar, af annars ej för regeringen misshagliga personer — t. ex. öfverappellationsrättsrådet professor Heffter — hade kort förut blifvit afslagaa, under allabanda förevändningar, såsom att något behof af flera tidningar icke vore förbanden, eller att sökandens domaregöromål eller andra embetsmannabestyr icke kunde förenas med redaktionen af en politisk tidning; men utom det att den genom försvaret för statleas penningeinstituters förmånsrätt förtjente skriftställaren Julius, förut redaktör af den i Preussen förbjudna Leipziger Allgemeine Zeitung, erhöll ett vidsträckt tillståndsbref för utgifvandet af ,Berliner Ze:tungshallec, så beviljdes tillåtelse för två nya tidningar åt geheimerådet Bröggemann, anställd i departementet för kyrkoirenderna oc3 chef för dessas katolska afdelning, af hvilka tidningar den ena — ett slags preussisk Journal des Debats — skulle utkomma i Berlin, medan den andra, ett katolskt regerinzsblad, skulle utgifvas vid Rben, tilläfventyrs i Kölr. Den sistnämnda kommer ej i gång. Om man på det högsta måste undra öfver att preussiska regeringen ville ingå förbund med Råenlandets oc Westfalens ultramonaner och sjelfmyndiga parti, till :olkandans bekämpande, fastån Preussen, företrädesvisen protestantisk stat, sedan 48 århundradet hade bemödat sig och sökt sin ära och sin storhet uti att motsvira den evangeliska frihetens anspråk och att framdrifva och sprida dess anda i alla lifvets förhållanden — genom iagskipning, genom administration, genom ordnandet af de materiella interessena, genom vetenskavea och i hela folklifvet — så kunde man ej heller förbise att ifrågavarande parti är fiendtligt ej blott emot regeringe:, utan emot Preussens öfvervälde till och med. Doatsednare har röjt sig just vid detta tilifille; ty Rhenandets ultramontaner ha undandragit sin medverkan för det kato!ska styrelsebladet,nemlizen så vidt deras prenumerationsbidrag var påräknadt dervid. — Ti!l nista år utkommer deremot Berlins Journal des Debat; och såsom medarbetare deri omtalas flera professorer vid universitetet, samt såsom dess censor dena i Cvildepartementet anställde geheimerådet Kortum. Die Zeitungshalle deremot, hvilken lärer vara helgad åt kong!. bankens och Seehandlungs interessen, skall uppträda redan nu. Lägger man härtill den sedan ett balft år uttanmande Oderzeituneg, som är grundlagd ar