Aftonbladet – 12 oktober 1846, sida 3

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — I sjön vid Lidingöbron har funnits liket a en f. d. gardist vid namn Hägg. — För nägra da gar sedan fanns en död okänd qvinsperson liggan de å afträdeshuset vid Munkbron. — En ung qvinsperson vid namn Christina Ca tharina Pettersson har beklagat sig deröfver ati hon natten till den 3 dennes blifvit antastad a! tvenne polisbetjenter, af hvilka den ene vid visitation skulle hafva fråntagit henne en sedel å rdr banko, men sedermera i stället återlemnst henne blott en 32 sk. bankosedel. Vid polisförhö1 i dag förekom härom, att polisuppsyningsmanner Möller berörde natt funnit flickan på Stortorge omgifven af några karlar, och att han dels för at skydda henne för dessas efterhängsenhet och del: för att få veta hvem hon var, enär det syntes miss: tänkt att hon denna tid på dygnet uppehöll sig ute, anmodat henne att till vaktkontoret medfölja en person vid namn L. A. Fägersten. som tillförene varit extra polisbetjent och nu befann sig : Möllers sällskap; Möller skulle imedlertid uträtta något annst tjensteärende. När Möller om en stund anlände till vaktkontoret, innevar der qvinspersonen Pettersson, likasom Fägersten. På bordet låg en riksdalerssedel, hvilken Pettersson sade vara henne tillhörig; hon uppgaf först att hon förtjent den på en leandtegendom i närheten af hufvudstaden, der hon biträdt med potsatisupptsgning; derefter föregaf hon att hon fått sedeln af en herre på Carl XIII:s torg. Sedan uppsyningsman Möller frågat henne om hennes namn och syssel ättning hade han låtit henne gå med uppmaning att hon skulle skaffa sig en tjenst och icke stryka omkring på gatorna. Riksdalerssedeln hade hon återfått. Sedermera hade Pettersson för flera personer berättat ett den person (Fägersten), som följt henne till vaktkontoret, gjort ett utbyte med hennes penningar, så att hon, i stället för sina 3 riksda!er, fått blott en, men att hon af fruktan för Fägersten icke vågat i vaktkontoret nämna något härom. Saken kom i Söndagsbladet i går och blef äfven bekant för höga polisen, hvilket föranledde förhöret, der Pettersson vidhöll sin sistnämnda uppgift. En ung man var äfven förekallad, för att höras, huruvida Pettersson, såsom hon uppgaf, af honom erhållit banko-tvåan. Han ssde att så var, och att han gifvit henne penningarne för det hon hade så dåliga kängor och emedan hennes utseende så lifligt erinrade honom om en flicka, för hvilken han baft tycke,. — Fägerst n bestridde att han gjort något utbyte med flickans penningar. Målet blef remitter2dt till domstol. — I onsdags middag uppstod vid Riksarkivet ett kråkel emellan en der posterad gardist sf Svea garde och polisuppsyningsmannen Nelson. Den sednare ville gå in i huset för att tala med stadsgevaldigern Thomasson, hvilken han trodde skulle träffas der; men gardisten, som hede uppfattat sin instruktion så, att han icke finge insläppa någon, eho det vara månde, försökte hålla Nelson tillbaka. Denne fann dock att undantag borde ega rum för polisbetjening, och trängde sig in genom den halföppna porten; men nu låste gsrdisten igen efter honom, så att polismannen icke kom ut. Nelson badoch besvor gardisten förgäfves att öppna; en annan gerdist, som ver ställd på post inne i huset, bjöd också fåfängt till stt tala räson med kamraten. Uppsyningsman Nelson var och förblef fången till dess några af arkivets tjenstemän släppte ut honom en annan väg. Gardisten urskullade sig vid polisförhöret dermed, att han först haft sin instruktion att lyda, och att sedan öfverste Devel förbjudit honom att släppa ut Neson förrän korporalen för vaktstyrkan komme Nelson anzafs nafva knuffat undan gardisten, för att bereda sig inträde i huset; härtill nekade Nelson. Målet komner att fortsättas vid kämnersrätten, efter remiss.