Aftonbladet – 12 oktober 1846, sida 3

Sava FANTV ID AU TIA P FATTA P MAASE Häl ERLAMTET MD HELSINGOR. Red. har blifvit anmodad meddela följande, Itill svar på ena förut införd artikel:Götheborgs Handelsoch Sjöfarts-tidning för Iden 44 September innehåller, i anledning af föreningen af svenska och norrska konsulaten i I Köpenhamn oci Helsingör, en artikel af perIsonligt syfte mot dessa platsers nuvarande inInehbafvare. Smädelser och obevisliga insinuationer höra till ordningen för dagen, och det lönar sällan mödan att deruppå svara; men då denna artikel funnit väg till ett blad, som framsår såsom organ för handelns och sjöfartens angelägenheter, och utgår på rikets näst vigtigaste handelsplats, torde det icke vara obehörigt att i korihet yttra några ord i ämnet. Hvad bufvudfrågan eller konsulaternas förening angår, så kan visserligen om deras ändamålsenlighet, såsom om mången annan offentlig föranstaltaing, bysas olika meningar, och dessa böra utan tvifvel tagas i öfvervägande i den mån de äro grundade i bestämda sakförbållanden och icke endast hvila på ytliga föreställningar. När för flera år tillbska svesska och nzorrska 2utoriteterna hade att yttra sig deröfver, förklarade sig några för, andra emot åtgärden. Tio år hafva nu förflutit och den derunder vunna erfarenheten torde ega något vitsord. Uader denna tid har åtminstone ingen anmärkning blifvit gjord emot sjelfva tjensteutöfningen, ej heller bar någon omständighet inträffat, som antydt att af dennå förening skada eller olämpa härflutit för svenska och norska handeln och skeppsfarten i allmänhet eller någon enskild man i synnerhet. Man har tvärtom sett, att under detta decennium flera väsendtliga fördelar och lättelser kommit handeln och sjöfarten till godo i Danmark. Sålunda hafva t. ex. åtskilliga hamnumgilder i Köperhamn biifvit afskaffade eller minskade, införselstullen på trädvaror nedsatt, karantäns-afgifterna i Helsingör redueerade en tredjedel emot deras förra belopp, Öresundska tullen på en mängd de vigtigaste varuartiklar betydligen minskad 0. s. v. Äran af dessa föranstaltningar tillkommer de respektive ländernas upplyste regeringar. Så vida de dock hvilat på förbeiedande underhandlingar och arbeten, har konsuln genom sin embetsställning haft anledsing att i dessa sednare taga någon del. Om han lyckats att dervid vara nyttig, så är det visserligen ingen förtjenst, blott en pligt, för hvars uppfyllande han arbetat efter förmåga och hoppats åtnjuta ett välvilligt bedömande. Men uppfyllandet af denna pligt har just varit betingad af konsulaternas förening, som föranledt en sjelfständigare verksamhet och närmare bekantsksp med förhållanderna på båda ställena. Den tid svenska och norrska konsulerna i Köpenhamn och Helsingör voro tillika köpmän eller skeppsklarerare, var det måhända nödigt att på hvardera stället en ordinarie var anställd, emedan deras enskilda angelägenheter icke medgåfve en mera delad verksamhet. Men annorlunda är förhållandet när konsuln endast är tjensteman (såsom händelsen är med de större handlande nationernas konsuler). Han kan då uteslutande egna sin tid åt sina embetsförrättningar, och när, såsom här är fallet, städerna endast äro på några timmars afstånd från hvarandra, med snabba kommunikationsmedel, så blir bans åliggande derigenom desto mera underlättadt. På båda platserna finnas dessutom, af rezeringen autoriserade, vicekonsuler, likasom ati distriktets öfriga hamnar. Sådana ,substi.uter har hvar konsul, emedan han icke kan vara alltid och allestädes närvarande, hvaraf ikväl icke följer, att han sjelf åtnjuter faktisk nstledighet,. Den nuvarande embetsmannen r under sistförflutna 6 år haft ungefär lika så många veckors permission tillsammanlagdt, och det torde icke hafva förefallit ett enda konsulatärende af någon betydenhet, som han cke personligen handlagt. För att ega omelelbar tillsyn med ärendernas gång, vistas han under den lifligare sjöfartstiden hufvudsakligen . Helsingör, den öfriga tiden i Köpenhamn. Nödvändigheten af att ega ordinarie konsul på alla större utländska handelsplatser motsägas öfrigt af flera exempel, i det Sverige och Vorge såväl i Storbrittannien som Norra Ameika hafva blott en sådan, oaktadt der finnas lera platser af långt större vigt för handeln in Köpenhamn eller Helsingör (hvilken sednare nappt kan kallas handelsort). Likaledes ser nan att England, som likväl har den största :öfart i Öresund, äfvensom Frankrike, hafva ndast en ordinarie konsul för hela Danska staen, samt Ryssland och Preussen två, Sverige ch Norge deremot nu fem, och det skulle änlå icke vara nog många! Betröffande åter konsulatinkomsterna på dessa latser, så böra de under någorlunda goda hanelsår kunna föda sin man, men i allmänhet orde derom hysas alltför öfverdrifna föreställingar. Det bör nemigen observeras, att de und-k!arerande svenska fartygen, som gå emelm inrikes hamnar, äfvensom alla under en iss lästedrägtighet ingen konsulatagift erlägga, ch att de norrska fartygen endast betala den är de gå till Östersjön, men icke när de gå erifrån. Antalet af betalande fartyg reducaras erigenom till ungefär hälften af det som synes Öresundslistorna. Dertill kommer, att konuln self får betala sina kontors underhåll och). FR mm mm PR Vv OR Km mm -— m—-—— AA NÄ I NA rm a UM—KhHFe— ee Mm ja RH PA i DM AA MA vm st d