ERRIN SANERAS Undersökningsmålet rörande örlogskorvetten Carlskronas förolyckande vid Matanzas den 30 April 1846. : (Slut från Lördagsbl.) På hemställan af aktor, framställdes nu till sekundlöjtnant Riogheim tvenne frågor: 4) Om han, som i dess vittnesmål uppgifvit, att sekonden förde befälet vid fartygets afgång ifrån Havanna, då deremot s:kundlöjtnant Dah!ström, jemte flere af de i målet afhörde vittnen intygat, att chefen utöfvade befälet vid nämnee tillfälle, ännu vidblifver berörde uppgift, hvartill sekundlöjtnanten svarade, att han icke med visshet kan påminna sig rätta förhålJandet; och 2:0) Om sekundlöjtnanten, som den 23 Juli vittnade, att den före ifrågavarande olyckshändelse skedda luftförändringen tillkännsgaf sig medelst en svart fläck i horisonten, då deremot öfrige vittnen omtalat, att bimlen före det densamma varit alldeles klar, sedermera visat sig hal mulen; i anledning hvaraf sekundlöjtnanten yttrade, att han fört sig till minnes och nu mera med visshet kan bestämma, att egentligen någon mörk eller svart fläck å visst ställe på horisomten icke syntes, utan ett tillmulnarde öfverallt, på sätt sekundlöjtnant Deahlström berättat, ssmt att han således frångår sin första uppgift i denca del, Till samtlige vittnen, som för tillfället befunno sig å däck, ställdes nu följande frågor, på derom gjord anhällan af aktor, och besvarades desamma på sätt som följer: Var chefen synlig på däck den 30 sistl. April kl. 4 e. m., då sekundlöjtnant Rålamb emottog vakten ? Tiden då han uppkom å däck kunde ej bestämmes, men väl att ban efter kl. 4 och äfven före nattrefvets intagande var derstädes synlig. Var vid nattrefvets intagande bramsegelskultjen i tilltagande eller visades dervid tecken till ett annalkande oväder? Öfverstyrmannen Sandvall tyck:e sig hafva förmärkt att kultjen var i tilltagande vid ofvanberörde tillfälle; men överkonstapeln Hansson svarade bestämdt, att den först efter nattrefvets intagande tilltog, och de öfriga vittnen instämde häruti med Hansson. På hvars hemställan till chefen blef efter refningen styrbords 4:sta del anbefalld fortsätta förut påbörjad omvändning af trossbottensluckorna? Vittnena kunna icke upplysa sådant, men sekundlöjtnant Dahlström intygade, att öfverkonpstapeln Kloo sågs af honom gå akter ut och, som han förmodade, för att derom emottaga ordres af sekonden. I anledning af denna fråga, upplyste kaptenlöjtn. Tersmeden, att sedan Kloo hos honom gjort hemställan om det ifrågavarande arbetets fortsättande, kaptenlöjtn. först derom frågade chefen och, efter erhållet bifall, gaf ordres härom. Vidare frågades: Hörde vittnena cbefens yttrande till sekonden, att han ville se det mörka i NV. utveckla sig, eller det, enligt den underdåniga rapporten, emellan dem förefallna samtal angåenda väderleken ? Härtill svarades af alla Nej. Kunna vittnena, närmare än som redan skett, bestämma tiden som förflöt emellan det nattrefvet intogs och till byns ankomst? Vittnena besvarade äfven denna fråga med Nej. Gafs befallningen om bramseglens bergande före eller i det ögonblick byn föll öfver fartyget, och hade detsamma dessförinnan börjat kränga? Befallningen härom var gifven i samma ögonblick som byn ankom, hvarförinnan det icke hade börjat kränga. Var det ännu dager då fartyget kantrade? , Öfverstyrman Sandvall påstod, att om icke bimlen varit mulen, hade det varit full dager, men de öfriga vittnen svarade, att skymning då redan hade inbrutiit, men ej starkare än att hvar och en kunde se föremålen tydligt på ett närmare afstånd. Kaptenlöjtnant Tersmeden gjorde vid detta Sandvalls yttrande den anmärkniog, att som solen redan kl. !V,7 var nedgåpogen, och i de sydligare klimaterna skymningen är hel!t kort, så borde mörkret bafva börjat vid olyckstillfället inbryta. Förhöret med vittnena fortsattes vidare: