Aftonbladet – 12 oktober 1846, sida 1

— Såå, sade Carl i likgiltig ton. Dock... hör pål... ett ord, framför atal,.. Kan ni tiga med bvad roan anförtror er? — Nu ja... så sannt jig är ett erlickt mann, svarade Mayer. Dock... hvad batider... Imedlertid måste ni först höra hvad jig har att sige er; siden så... — Jag skall sedan afböra er så länge nibehagar, föll Carl honom i talet, men nu miste jag orda om den an eläsnaste effår i verlden. Ni måste åt mig utbyra kläder på några dar. — Gotts Wunder!... Hz ekonomiinspektorn bare skämer! utropade juden, betraktande den unga mannen frin hufvud till fötter. — Nej, det är mitt reaa slivar. Jag måste, på några dagar, epeta komedi. Å — Got bevare!... Men hvad skall då ske? Ni kan väl sige mig det!... sade juden. — Nej, det rör ingen, mer ön mig, svarade Carl vresgt Här är eadast fråga om att ni tiger dermed att jag linat kläder af er. Seden han nu tönlt tsroelten i des; klidmagasin Och derstädes utvelt hved han trodde sig oundgänsligen behöfva, tillada han: — Jag bor på Gyllene Lejonet och väntar er derstädes med ert kram inom en timma. Hans stod pu färdig aut gå; men Veiel höl. bonom i rocken, ropande: — Nu, så stanna di einige minute und hör på hvad jag har att sige. -— Så tala fort, sv:rede Corl ty jag har ingen tid, att förlora. — Åb, återtog Veitel Mayer; till det jag har att sige, måste ni wohl hafve tid. Ni har