Aftonbladet – 12 oktober 1846, sida 1

man återkommen, så kan hon ju i Guds namn icke gifta sig på nylt, det säger sig sjalft. Herr justitierådet: nödgas således, ehuru ondt det kan göra honom, afvisa sin protegö: Den äkta man. nen afreser med sin fru till Hamburg; raen vid första station är ni, Ludvig, dat åter förenade paret till mötes. Mannen får då afsked och ni har under tiden skaffat dit en prest, som, ett tu tre, sammainviger er med den ni älskar. Resan fortsättes; herrskapet Iefver ctt år tillsammans, kastar sig sedan för den gamle herras fölter och erhåller förlåtelse. — Ett herrligt infall! menade 23 essora, ehuru Julia skakade på hufvudet. Men hver skola vi fisna en medbjelpare, som kan spela salig mannens roll? — Derför är redan sörjdt. Jag bar i Uibau en bekant, som är en åkta putsmakare, men tillika ett geni. Han var köpman först, men bade. den olyckan att köpa mer än han fick sälja. Nu är han irgentiog. Men som han varit köpman och dessutom är en äldre karl, så tycker jag att han kan passa förtriffl gt til: utförande af den ifrågavarande rolen. Att han håde vill och kan spelavdepv, derför går jag i borgen. — Nu skail niy Ludvig, med för:tölld handstil skrifva ett brefoull herr justitisrådet, i herr van der. Broies namin förstås, deruti ni anmäler, ersnart inträffande ankomst ht, Th detta: bre: måste äfven föjas elt tillfrun, fö att göra. saken fannolikare. : För postaä skall jag nog sörja. I vo! Förtjust tryckte Ludvig den uppfimrng:rk rådgifvande vännens baad, ce lofvade att s va de båda föreslagna brefven, dock först se