Aftonbladet – 9 oktober 1846, sida 2

—— — — Nå ja — ni skall ju åndå en gång veta det, bästa morbror! svarade den unga enkan, beslutsamt. Jag bör ej förneka att jag tycker om Ludvig. Om morbror vill förena mig raed honom, så säger jag genast ja. — Nej, se det aktar jag mig för, puttrade den gam!e. Den der vildbjernan skall aldrig bli din man. Amtrådet bar pengar, sonen är hans enda arfvinge och blir således en ganska förmögen man med tiden; då min brorson deremot bar vid akademien och på resan förstört allt hvad han ägde, så när gom på några hunärade thaler. Derföre säger jag, att du skall gifta dig med ekonomi-inspektor Baldersieben. Men Julia sade åter nej och upprepade detta stysga ord den ena gången efter cen andra. Gubben Iotade att genast jaga den förarglige brorsonen ur huset och bedja rättens president sända honom så långt bort till en annan ända af riket, att Julia aldrig mer skulle få rätt på bonom. — Då lemnar jag också ert hus, yttrade den unga frun, trotsigt. — Nej du,... du är så god och blir qvar, förstår du. Jag stänger in dig! ropade gubben, uppbragt. — Åb, jag skal! nos finna medel att s!ippe ut, svarade Julia, skrattande. Weyrach ilade, förbittrad, in i sin kammare, skref ett långt bref till sin väv, amtrådet, och skickade detta med en expres på posten. — Det blir dervid, s2de med mycken för bittring det gamla amtrådet Baldersleben pi IRotweiler, i det hen sammanvek ett bref, dt gifter dig med min gamle väns, justit eråde Weyrachs systerdotter, och dermed punkt. — Men, böste far — stammade den förkros Isade sonen — det går icke an, ty j2g.:; — Det måste jå sn, föll honom pappa ita let. Du menar väl att jag icke.vet af din-kär