Aftonbladet – 9 oktober 1846, sida 2

hevne i trädgårder, sysselsatt med att ansa sira blommor. Han hade nu utstakat en herrlig plan. — Ja, ja! ropade han; på det sättet måste det lyckas. Om damen har den ringaste bildning, så kan hon icke snnat än afsky mig. — Hvad menar du med det? frågade Agnes, och huru skall du kunna bringa det derhän, du som är afbållen af alla menniskor? — Kärleken öfvervinner alla svårigheter, svarade Carl leende. Gubben skall i mig finna en nösvis och påflugen lymmel och damen en dum borstad landtjunkare, eller tvär!om, allt efter som det kan falla sig; enligt hvad jag hoppas sko!a de redan under de tvenne första dagerne bli så mätta på mig, att de ingenting högre skola önska, än alt jag må begifva mig af. Men Agoes skatade sitt lockiga hufvud och betviflade att hennes ölskvärda Carl skule kunna utföra en sådan roll. — Nå det kommer an på försök, återtog Carl skrattande, och vår lefnadssällhet beror på hura jag lyckas utföra den antagna rollen. Derföre m3 jag våga försöket, min älskade flicka! Och är den unga enkan ändå så giftaslysten, ait hon prompt vil ba mig till man, mot min vilja, så skall jeg, dagen före förlofningen, låta heine se en tyrann, för hvilken hon med fasa skall bäfva tillbaka. — Ja, du är just den rätta att kunna spela tyrann! utropade Agnes, leende mellan tårarne. Ack! fortor bon, forgset, allt det der skall icke bjelpa, och jag skall dö af sorg och grämelse, om jag nödgas se dig i kyrkan vid sidan f en annan qvinna. — Aldrig-skall du det få se, min innerligt älskade, ljufva Agnes! bedyrade Carl. Ännu en afekedskyss tryckte han på den tjusande flickans resenlippar, sprang hem, tog pappas bref med sig och svängde sig upp på sin guldfux. (Forts. följer.)