Aftonbladet – 9 oktober 1846, sida 2

pvid nämnde stad förlagde kustsergeanter, stt sinom berörde territoriallinea, sådan den är eller varder faststäld, ansvarsfritt anhålla och afvipsitera ankommande åkdon, under iakt:agande paf hvad tjenstereglementets 45 samt öfriga författningar för sådane fall föreskrifva.x Handelstidningen förundrar sig med skäl öfver huru general-tuilstyrelsen på eget bevåg kunnat utfärda ett cirkulär af den beskaffenhet, som det här ofvan reproducerade, och tror att en vidräkning i detta fall torde nöppeligen kunna uteblifva, samt säger: ,Hvarföre hafva tullbommarne blifvit upphäfde? Mårne väl för att pi hvarje punkt af den s. k. territoriallinien kuona uppehålla vägfarande? Tills vidare vilje vi endast fråga, i afvaktan på att få erfara, buru landshöfdingeembetet och magistraten, hvilka auktoriteter till stadfästelse erhållit del af ofvanbemälte cirkulär, komma att anse detsamma. Upplysningsvis torde böra nämnas, att den i cirkulöret kustsergeanterne medgifna vidsträcktare visitationsrättighet redan under loppet af 8 dagar blifvit af dem härstädes tilllämpad.n — Redan en längre tid har man ifrån Blekinge hört berättas om tilltagande våld, rån, inbrott m. m. Huru ställningen der ännu är, torde finnas af följande uppsatts i Carlskronatidningen Nejaden: Alltsedan inbrottsförsöket hos kapten Pettersån den 13 sist!. Sept. hafva sinnena varit särdeles uppskakade, och nästan ingen morgon har passerat, utan att man hört omtalas försök tillinbrott och stölder, det ena hemskare än det andra. Vi våga imedlertid tro, att denna skrämsel är alltför öfverdrifven och en stor del af de hemska historierna sladder. Redan förlidet år yttrade vi oss ogillande om de arrangementer, som vidtagits i afseende på den stora massa af kronoarbetskarlar, som då började att hvarje vecka lösgifvas. Då dettalösgifvande ännu alltjemt fortfar, utan att, oaktadt de under mera än ett år redan försporde olägenheter häraf, oss veterligen några andra åtgärder, än hvad ofullständigt den nya lösdrifveristadgan härom innehåller, äro vidtagne för att bereda arbete åt dem af dessa lösgifna, som sådant önska; så är det naturligt, att emellanåt, och synnerligast när det lider mot den kalla och mörka årstiden, flere stölder och oordningar ef löst folk (i det ögonblick detta nedskrifves, lärer bland i staden befintligt 8. k. löst folk endest vara några få frigifna arbetskarler) skola inträffa än vanligt. Imedlertid hafva vi, oaktadt en obygglig knifbistoria, sannerligen icke kunnat komma underfund med att verkliga förhållandet nu är så oerhördt mycket mer oroande än annars. Vid efterfrågan i polisen, har man upplyst oss, att sedan September månads början har derstädes icke blifvit anmälde mer än fyra eller fem stölder, deraf mest silfverskedar ur obevskade kök; och de der många inbrottsförsöken reducera sig väl vid nogare efterhörande också till några få, ty icke får man som inbrotltsförsök stämpla, att en halfstor pojke i skymningen en afton finnes gömd på en gård, eller att en natt ett par karlar hosta utanför ett fönster, eller att en misstänkt person frågar, hvem som bor i ett hus o. s. v. Vi vilja med dessa armärkningar ingalunda insöfva i öfverdrifven säkerhet; vi vilja endast varna mot att med öfverdrifna historier uppskrämma hvarandra och anse säkerheten till person och gods, dag och catt objelpligen hota, i en stad med 30 nattväktare, 14 eller 135 polistjerstemän och några hundra man gernison. Vi medgifva visserligen, att mycket i afseende på dessa ordningens väktare kan vara att anmärka; men vi kunna det oaktadt icke medgifva, att något sådant inträffat, som behöfver föranleda att anse samhället i upprorstillstånd. — Vida betänkligare är förhållandet på landsbygden, och måste helt naturligt så vara, hvadan Konungens Befallningshafvande icke kan vera nog nitisk i upptänkandet af medel till säkerbetens skyddande der.