Aftonbladet – 8 oktober 1846, sida 2

förmåga sträcker sig, :nom pressen freda hvar man för orättvisa beskyllningar och hon gör i detta hänseende intet undantag för de högst uppsatte, mot hvilka samtalet gerna riktas och företrädesvis gerna tros; och det varma försvsr för Herrar ledamöter af Stats-Rådet, hvarmed Sv. Minerva, från deras sida alldeles opåkallad, nu uppträdt emot den obefogade beskyllningen, att de skulle vara ledare af Of. Bladets klandrade politir, bör öfvertyga dessa Herrar, att, fastän Sv. Minerva önskar en total örändring i Rådgifvarepersonalen, eller ait Herrar Statsråder ju förr ju heldre, samfält nåtte dr:ga sig tillbaka ifrån sina platser och lemna rum för en uppsättning af friskare viljsr, denna önskan dock icke är dikterad af några personliga bevekelsegrunder, utan helt och bållet bestimd utaf allmänna skäl, eller åE motiver, för hvilka Sv. Minerva gör sig den säkra förhoppningen, att dessa Herrar sjelfve bysa aktning. Vi tänkte väl att det skulle stiämmas upp i en annan ton, så snart vi togo affär på Minervas förklaring, att hon önskade en konseljförändring, hvarigenom Aftonbladets åsigter komme att representeras. Detta har också slagit iz, och man ser ru den gamla finten förnyas, ait förklara pressens bemödanden i denna rktning för en intrig. Rörande är Minervas försäkran, att. hon äfven vill skydda ie högt uppsatten mot orättvisa beskyllningar, hvilket imedlertid icke hindrar henre, att sjelf insinuera, det spelet med Postiidningens politik drifves af en O-ynlig hand, sor ganska tydligt utpekas. Ännu märkvärdigare är hvad som i en annan artikel i ssmma nummer förekommer, då Minerva förklarar att allt snackande om en förment stridighet emellsn Regeringens :endenser och officiella bladets snart belt och hållet skall upphöra; att rådgilvarepersonalen är i sina grundsatser fullkomligt homogen och att i alla vitala frågor, (man märke noga: vitala frågor) Posttidningens politik varit dirigerad i fullkomligaste enlighet raed RegeringZens terdenser,. Hvad den förra af dessa försäkringar angör, så begriper man lätt moiivei dertill; nemligen alt om det blott lyckas få den tankan inplantad, att alla Rådgitvarne hafva samma politiska opinioner, så skell en rörelse inom konsejen i Iiberal riktnieg derigenom biifva omöjlig, i:nseende till svårigheten äfven för Konungen, att erhålla på en gång en uppsättning al ett helt nytt kabinett, och den lika stora svårigheten att finna någon ersättning i ekonomiskt hänseeude åt alla de nuvarande ministrarne. Beträffande åter påståendet om den fulkomliga öfverensstämmelsen mellan Posttidaing poliuk i de vitala frågorna och Regeringens tendenser, så kan den saken tåla vid att fundera på. Det är åtminstone eget, att denna försäkran icke nu först göres af Minerva, utan förut med samma visshet blifvit gjord, dels i kammarrådet Tneorelis brochyr, dels också i en korrerepondensartikel från Norge, hvilken artikel Pösttidningen sjelf intog, utan att motsäga densamme. . Vid närmare betraktande visar det sig imedlertid atthela detta gissningarnas dunkel härleder sig irån det högst märkvärdiga förhållande, som icke kan existera i någen annan konIstitutionel stat än Sverge, att nemligen mini strarne visat den yttersta rädsla för ait uppenbara sina åsigter just i de vitala frågorna, och sparare gjort slit för att publiken oj må !å veta mer derom, än att tendensernan äro li berala. Så länge detta förhållande ej upphör och vi få en minister, som upgträder för ett bestämdt system, så komma vi i sanning icke långt på reformernas bana. OEETERITRARES LETS TES — Daeligt Allehanda har ieke kunnat finna