pKONSELJENS EPURATION. Svenska Minerva har öfver detta ämne en artikel i fortsättningar, som tydiigen är af en serskild medarbetare och hvars stil påminner om s2lig Argus i dess mest originella tidpunkt. Det tal, som på en tid uppstålt om nödvändigbeten af en reform inom konseljen är, enligt denna Minervaartikel, en intrig, som inför altpmänheters ögon spelas emot några af Regeringens ledamöter, men hvaraf hela Styrelsens anseende måste lida, många andra le.samma följder oberäknade. Ränkor, som blott hafva palltför mycket slägitycke med dem, som nu äro å bane, spelades äfven under förra regimen mot en del af dåvarande konseljens med!emmar före, uader och efter 18534 års rikspda p. — — ,Framför allt för det allmännas, men äfven för egen skull, måste således de lelamöter af nya regimen, som nu äro föremål för ränkorna, icke längre med händerna i kors åse intrigen. Den djupsinnige författaren föreslår vidare, att desse ledamöter efter H. M, Konunogens återkomst böra på allvar väcka frågan i konseljen, och begära H. M. Konungens tillstånd alt få inqvirera öfver, huru det är fate med ledningen af det officiella bladets poplitik och hvarifrån denna ledning kommer. för hvilken de nu inför allmänheten oskyldig! anklagasp. — Kan man läsa någontiog raivare och roligare än detta projekt? Men fortsättom I alla fall, heter det, 9ch för att hindra in trigens förnyelse framdeles vid lägligt tillfälle kan det ingalunda skada, att frågan: hvarifrår det officiella bladets politik erhåller sin direktion (känner läsaren här igen sin man på dett: biron Klingsporr än en gång?) verkiigen gö res till en konaseljangelägenhet. Hvad gör nu vid allt detta Svenska Minerva den ädla själen? Jo, Sv. Minerva anser de nvära sin skyldighet, att, så Vidt dess ring