Aftonbladet – 7 oktober 1846, sida 2

JOBS LL VIDAL IVAM härom. SMORSAv MM RR VA RBRMAM — Man löser i tidningen Najadens sedrast bitkomna nummer följande: I föregående Js omtalade vi, huruledes ett slags oppositionsförklaring af Aftonbladet väckt litet uppseende och muvemapg i dea annars linge temligen tröga tidningsveriden. Vi kunna icke neka, att äfven oss föreföll i förstone denna deklaration just nu litet besynnerlig och nära nog hors da propos; men seden skriftvexlingen fått fortgå, och Aftonbladet gjort några ytterligare förklaringer, modifikationer och justeringar, upplöser sig det hela till ett blindt allarra, och utgör helt enkelt blott en ny variation på den i 2 år af oss liberale litet hvar sjungna visan, hvars hufvudmotif är oetta: att då, eller så linga Regeringen tyckes visa liberala sympstier, är det naturligt, att de konservative blifva opposition, och att den fordna oppositionen så mycket som möjligt söker understödja Regeringen, detta dess mer, ju högre de konservative skria och visa sin missbelåtevhet; att en Regering, som ärfver nödvändigheten att reformera enart sagdt allt, väl kanske icke kan gå så fort och raskt till väga, gom de liberale för sjelfva saken annars skulle önska, helst då den tillika ärfver en brist på fullt skicklige statsmän at taga till biträde vid så maktpiåliggande re ormarbeten; men att häraf icke följer, att dessa liberale gilla allt, hvad som sker, minst i afseende på utförandet, om än tendenserne, synas berömvärda, lika litet som de någonsin föresatt sig att icke sjunga ut, när något, som de ogilla, tilldrager sig, eller att icke, om fortskrigandet med reformerne går alltför långssmt, eller alltför försigtigt, för xoncedersanden, gifva, hvad på sjömansspråk kallas: en liten purr qvart då och då. Och härtill torde väl äfven nu den rysligt tillämnade oppositionen komma att inskränka sig, så att Ce tonservatives illa dolda glädje öfver att möjligen få Regeriogen emellen tvenne oppositionseld:r, deras egen och de liberales — hvilka de väl ändå aldrig må inbilla sig kunna sammensmälta till en liga — synes alldeles för tidig. Vi anse oss böra meddela detta yttrande såsom bidrag till pressens omdöme om ställa ncar och förhållanden, i synnerhet derföre, att Dagligt Allehanda i dag upptagit detsamma såsom rätt och sanni, d. v. s. förmodligen såsom ett uttryck af Allehandas. egen opinion. Det är nemligen icke så utan all vigt, att hvarje pressens organ, i ett fall som detta, någorlunda rannt bestämmer utgångspunkten för sin politik, och då Aftonbladet väl till en del, men icke helt och hållet, är af samma tanka som Najaden, eller åtminstone tror att dennas förklaring kan leda till något missförstård, så är det nödigt, att hvar och en söker göra reda för sig i detta hänseende. En ökad anledning till dennz tanka licger deri, att Dagligt Allehanda i dag å nyo framställt behofvet deraf, ait Regeringen gör ett siut på den besynnöliga roll, som Posttidningen spelar, och tilfika anser ett bestärd:t steg i detta hänseende blifva af ej ringa politisk betydelsen. Aftonbladet instimmer nemligen helt och I bållet med Dagligt Allebanda i den sistnämnda (åsigten, nb. under den förutsättning, att det officiella bladet i stället komme att blifva ep i al L Si organ för de åsigter som reformvännerna ilandet yrka, och att Reg. handlade i enlighet dermed. Skulle åter ea reform af Posttidningen lieke ströcka sig längre än till dess förstummanrde i politiken, så skulle detta faktum i och för sig sjelf lända till ganska liten fromma, enär hufvudfrågan i alla fall är och måste vara, om regeringens tendenser äro libersla eller icke. Det är just vid denna hufvudpunkt, som en liten skiljaktighet synes äga rum mellan lAtlebanda och Najaden å ena sidan, samt AfItonbiadet å den andra, angående den oberoende loch demokratiska pressens rätta ställning, Er hvar måste nemligen medgifva, att om pressen blott vill fortfarande taga för afgjordt, att tendensernav äro liberala, så kan något beqvämare för Regeringen omöjligen tänkas, än den roll som Najaden vill låta tidningarna spela. Regeringen kan då ganska gerna både låta tidningarna någon gång janga Ub, och låta dem Igifva Regeringen en liten purrqvart då och dån, så mycket att Vederbörande vända på sig, -Jendast de under den påföljande qvarten få ånyo lägga sig på sitt öra. Aftonbladet åter har uppfattat tendenserna, så, att, utan att förneka en god vilja, det likväl anser liteb mera än len sådan der purrqvart beböfvas, om allmänna Sf OK .) BSR tänkesättet icke innan kort skall utan pressens medverkan purra alle mar på däckn.Att Aftonbladet ännu icke företagit sig att mera i enskildthet redogöra för hvad det menar hirmed, eller huru det anser, att pressen, utan ait öfvergå till en fullkomlig, än mindre till en ryslige opposition, likväl skall kunna fullgöra sin pligt med allt det allvar, som omständigheterna påkalla, det torde -läsarne lätt billiga, då man besinnar, att en stor del af regeringspersonalen varit skingrad under innevzirande sommar, cch den Höge person, till hvars ädla behjertande vi framförallt önska att vördnadsfullt framställa våra tankar, jemväl varit frånvarande på resor, hvarföre det icke hade varit fullt öfverensstämmande med grannlagenheten att under Hans bortovaro afhandla ämnen, som måste intressera honom på det närmaste. bosemmmninsnsrn— AA ÄÅ MANTALSSKRIFNING OCH BORGEN FÖR KRONOUTSKYLDERNA. I anseende till snart förestående mantalsskrifning och då det vid danna tiden van!igen hänU vB rr -—-—-— ss. LI I I 3 mm —V TT OA, An. — HH1HH1non———