Aftonbladet – 5 oktober 1846, sida 3

belgon, sin förklarade, sin martyr, och, fastör erkebiskopen hade. välsignat henne, ville bon att jag också skulle gifva henne min välsig nelse. Gud gjorde mig slutligen den nåden och uppdagade min brors oskuld. Jag hade väleljest icke kunnat uppnå den höga ålder jag nu innehar. Som hela denna historia, i mer än fyratio år, varit känd af allmänheten; har jag utan samvetsagg kunnat tala om den i dag. Straxt efter min mors begrafning bade jag dragit mig tillbaka till en liten aflägsen socken. Jag kade knappast bott der i tvenne år, Jå en kurir, skickad från ståthållaren i Irland, kom resande dit och medförde order för mig att genast begifva mig till Dublin. Han lemnade mig tillika ett bref från erkebiskopeny i hvilket denne, i kort sammandrag, berättade allt som var angeläget för mig att veta. Mitt o!yeksbringande skriftebarn hade förverkligat de projekter ban talat med mig om; san hade öppnat ett handelshus och gift sig med mjölnarens dotter; men som han icke fått len hemgift han väntat. och som det tycktes it arfyet ännu skulle dröja en tid, bade han unnit för godt att förgifva sin svärfar. Denna sång blef han gripen på bar gerning och dömd ill döden. Den prest, af hvilken han då beärde allösning, bade fordrat en öppen bekänelse, icke allenast om detta sednare mord, stan äfven om det, för hvilket min bror dött. Fången hade gilvit anvisning på kommissioären, som utlöst summan för lottsedeln, och lenne hederlige mans vittnesbörd lemnade icke vågot tv:frel om sanningen af det, som brottsingen bekänt under bigten. När de begge rättegångshandlingarna hade Nlifvit skickade till London, utgaf konungen i onseljen n order, som föreskref min brors ögtidliga upprättelse. Ståthillaren och alla mbetsmännen bivistade uppgräfvandet af hans