Aftonbladet – 3 oktober 1846, sida 2

graf står i kapellet midt emot; svär vid den heliga hostian, att ni icke skall uppenbara hvad jag bigtat .. . hvarom icke. — För ett år sedan afgaf jag min prested inför Gud. Dig är jag icke skyldig någon, dig skall jag icke gifva någon. Och som hen konvulsiviskt lade sin högra hand på min koftansärm, lösgjorde jag den och kramade bonom med begge mina armar så, att han snart kände att jag var kraftfullare än han. Då började han darra och gråta; jag dref hovom framför mig till kyrkdörrn och sade till bonom: — Så vida du icke vill blifva evigt fördömd, befaller jag dig att komma hit i morgon afton på samma ställe. Till dess skall jag se huru jag skall kunna förlika roina pligter som prest och gom bror. I hvad fall som helst kan du, fri och säker, gå och komma tillbaka. (Slutet följer.)