Aftonbladet – 3 oktober 1846, sida 1

BIGTEN. Min familj var lika si fattig på egodelar, som den var rik på ano:; lenna fattigdom delade den gemensamt m-.: alla irländska familjer, som, trogna deras rutigiösa tro, icke velat utbyta värjan mot alnep, för att genom handeln upphjelpa de för!u:ter den Stora Uppresningen förorsakat dem. Min far bade döttsom öfverstelöjtnant i Frankrikes tjenst, och min mor uppfostrade oss med sin obetydliga enkepension. Min bror, som var ä!dre än jag, skulle naturligtvis ingå i krigsståndet, och, såsom yngre son, skickades jag till Saint-Omer. Ar 1790 blef jag prestvigde och kort derefter fick jag en befattning i. e större färsamlingarre i Dublin. ycket nit:sk; man trodde, ati jag en skulle bli en stor predikant, och jag var Tedan mycket omtyckt som biktfar; med ett ord, jag tycktes hastigt kunna stiga till de högsta äreställen i vår kyrka, hvilken just icke var rik på dugliga rester. Ett år efter min prestvigning reste min bror, som då var kapten vid kungliga irländska regimentet, kem för att tillbringa sin halfårspermission hos oss. När tiden var ute, ville vår mor, som var mycket förskräckt öfver den vändning sakerna i Frankrike tagit, icke tillåta min bror att återförena sig med sitt regimente, utan tvingade honom att begära afsked. Detta blef just orsaken till allas vår olycka. Min bror, som hittills varit van vid ett verksamt lif, och som dessutom varit tvungen att ägga band på sig genom krigsdisciplinen och