Aftonbladet – 3 oktober 1846, sida 1

och dessutom vet jag ieke hur det kommer sig, att unga fruntimmer, så väl nu som då för tiden, aldrig förskräckas af den tankan att gifta sig med hvad man kallar en mauvais sujet. Allt gick godt och väl, och giftermålet tycktes snart kunna gå för sig. Min bror, som icke var så betagen i sin fästmö, att han för hennes skull helt och hållet uppoffrade sina vanor att besöka klubbar och källare, älskade henne likväl tillräckligt för att Vara svartsjuk. En ung man i staden hade före honom begärt flckans hand, och skulle, enligt all förmodan, troligen hafva lyckats i sitt frieri, om min bror icke kommit i vägen. Denna rivalitet hade mellan dem uppväckt ett ömsesidigt hat, hvilket var kändt i hela staden; redan hade de mer än en gång sökt gräl med hvarandra, och en duell tycktes nära för handen. En afton, då de å ömse sidor varit mer hetsiga än vanligt, gingo de från klubben kort efter hvarandra. Tvenne timmar derefter fann man i en förstad min brors rival död med bröstet genomborradt tvärsigenom och med värjan i slidan, hvilket tycktes bevisa att han icke dött i följd af en duell. Sina begge ur och sin börs hade han ännu gvar, eburu hans rock och väst voro uppslitna, och således afligsnades äfven den tanken, att ban blifvit mördad för att bestjälas. Man kunde således i det begångna brottet endast se följden af en hämnd, och som man till den döde icke kände någon annan fiende än vin bror, blef han genast arresterad. Genom en obegriplig ödets skickelse befanns bans värja, pär hon drogs ur slidan, vara af