lande himlens genius, och på en af vägsarne stod skoilvet: I dag sker mig den största äran, hvarpå vicekonungen fästade tolkens uppmärksamhet, på det hen skulle öfversätta det för ambassedören. Möblerna i salongen voro helt enkla: fåtöljer klädda med rödt tyg, och en cwuineisk vas på en ställning. Sedan vi satt oss, inburos båler af cocosnöt, utvändigt skurna i sirater och invändigt beslagna med siliver. I dem kringbjöds mandelmjölk blandad med rismjö!, en förtr: fflig dryck, som på chinesiska kaH:s chin-yen-ha, eller mandel-tbe. Derefter serverades the, och vidare fågelbonm med sirap, som vi funno osmakliga. Franska tolken samt mandarinerna Shao och Per-che-hen begåfvo sig till ett annat rum, för att jemföra chinesiska texten i begge cxemplaren af traktsten, och återkommo efter en stund, anmälande hos plenipoientiären, att kollationeringen var verkställd. Ambassadören gick till ett sidorum och pitog sin uniform, hvarefter han af vicekonungen lördes till amiralens audienss2l. Denna al är öppen åt gårdssidan, med en hög estrad j fonder, på hvilken ambassadören och vice-konuogeu uppstego. Markis Ferriere och Shao öfverlemnade till dem det af hvarderas regent ratificerade exemplaret, som de vördnadsfullt upphöjde öfver sitt hufvud, och ömsesides utvex!ade. Vicekonungen yttrade, att de bege nationerna skulle vara vänskepligen förenade icke blott under 10,000 år, utaa så länge himinel och jord vore till. Anbassadören sade, att, till bevis på sina fredliga tänkesätt, han bad vicekonungen emottaga hans värja. Den var utmärkt väl arbetad, och det ciselerade