Aftonbladet – 1 oktober 1846, sida 3

bland hans Sånger för Mansröster, dock här med den ändring af melodien, som fordrades vid stämmornas förändrade skick. Detta är ett litet vackert stycke: friskt, lifligt och gladt, som en vårmorgon i skogen. Man blir ovilkorligt munter till sinnes då man sjunger eller hör sjungas denna jagtsing, som vi anse vera en af hr C:s mest lyckade inspirationer, och som. för sin cantabla melodi och lekande, bebagliga rythm, säkert kommer att bli ett lieblingsstycke hos våra unga sångare och kanske till och med — hvem vet? — en vscker dag förvärfvar sig äran att bli vefvady. — Minne af Siudentqvartelten från Lundagård. Uader denna titel har br Hirsch utgifvit 3:ne af de utmärktaste qvartetterne, som de unga studenterna gåfvo börstädes på sina soir6er. Den första af dem är xRosens bild,. Melodien ai Reicbardt, arrangered af O. Lindblad. Det är ett vackert tenorsolo med chör af stillaliggande ackorder, som sjungas utan tex, hvilket egna ackompagnement hos tyskarne länge varit bekant under naron af brumstimmen, och som italienarna kalla con bocca chiusan (med sluten mun). Melodien till denna sång är sällsynt skön, utan att v:ra på minsta sätt originell, och med detta sckompagnement, som, sjunget pienissimo, är snarlikt vackra blåsinstrumenter eller sångstämman i orgeln, gjorde sången en alldeles hänförande effskt. JM 2, Barcarole, är i harmoniskt hänseende utmärkt och mycket väl bearbetad. Tonsättaren bar här begagnat sig af det på sednare tider antagna sältet att låta stämmorna hafva olika taktroter, hvilket väl satt onekligen gör en vida större effekt än denna gamla enformighbet, der alla stämmorna oupphörligt tröskade på en gång. Barcaro!en är i allmänhet nog lättfot:.d för att vinna tycke hos allvarsamma nordboer, dock tyckes den på sednare åren blifvit omfattad med mera bifall. Ifrågavarande sång bör egentligen sjungas såsom enkel qvartett, och som sådan tager den sig förträffligt ut. JM 3, Längtan till hemlandet, är af-F. Otto, ea af Tysklands yngre skickligare kompositörer för mansqvartetter; äfven här omvexlas mycket med stämmorna, bvsrigenom den samla envåldsstyrelsen (då första tenoren ensamt hade melodier, och de öfriga stämmorna fortforo med ett slafviskt ackompagnemen!) blir, om vi så få uttrycka 0ss, mera demokratisk. Afven denna sång är berätnad för soloqvartett. Dessa sånger emo togos, som vi veta, med ett allmänt och stormande bifall. De flesta af hr O. Lindblads sångqvartetuer, som sjöngos här, äro förut tryckta... Af dessa lärer man snart härstäides, från ofvannömnde oflicin, bafva att förvänta Ångbitsfärden, Naturen och Hiertat, Sjöcaanssång, Candidatvisan, Liten Fogel samt Uppmaning till dans, arrengerade för en röst och med ackompagnement af piano eller guiterre. SEE ATA