Aftonbladet – 28 september 1846, sida 3

tingen på en lös remskifva eller helt enkelt på en skinneller yllelapp, hvarmed arbetet gnides. Det blandas vanbgen med olja, men understundom med vatten. Å För åstadkommande af en finare polering eller bögre glans å de ämnen, hvarå ofvannämnde skurmedel är tjenligt, använder mean Rottenstone, ett slags trippel som fianes i Wales och Derbysbire, och brukas å alldeles samma sätt och i förening med samma ämnen, som nyssberörde sandstensarter; priset derå varierar efter qualit och tillgång från 45 till 50 s. pr cwt. Priset på läder för smergelskifvor m. m. varierar äfven i öfverensstämmelse med behofvet och tillgången. Förlidet år kostade Oxhals Bullnick), som passar för allehanda lösare remskifvor, 44 s. pr pound; hårdt sulläder, passande för hårdare skifvor, 46 s. pr pound. Seaborse-hud, som användes för skifvor der en eftergifvande elastisk yta är nödig, kostade 2 s. pr pound. Uppgift om beredningsorten af sistnämnde läder kunde, oaktadt många förfrågningar derom, icke erbållas: de öfriga slagen, såsom af mycken användbarbet och allmänna, tillverkas vid a!la garfverier. (Forts. följer.) ES NYKTERHETSSAKEN. Som redaktiosen med eget förord reproducerat den artikel ur Westeroch Norrbottens tidning, som här nedan omförmäles, så anhåller insändaren att plats i bladet lemnas äfven för följande replik: I 22 34 af Wes:eroch Norrboltens tidning förokommer en insänd ertikel, som börjas i följanda termer: Luleå Nykterhetssällskap har hos stiftets biskop besvärat sig deröfver, att prester motarbeta och gäcka nykterhetssaken Herr biskop Frånzen hade, genom en uppmaning i Hornösands-Posten, infordrst yttrande från alla iftet billede nykterhetsföreningar, i afsat af ombud vid det skandinaviska nykötet i Stockholm. Då direktionen för ILning meddolede ett sådsnt yttrende, fann iranlåten att frambära så väl föreningena erkänsla för berr biskopens aväl bekanta tillgifvenhet och välvilja för nykterhetssaken, som ock en inom föreningen ofta uttalad önskan, att i detta, såsom i Lunds siift, måtte från herr dokorn och biskopen utgå till presterskapet och skollörarne en uppmaning, att taga nykterhetsfrå gan i ailverligt öfvervägande och behjertanden. hvariemte direktionen yttrade den förmodan, att genom info:drende t.ex. af en årlig berättelse pfrån vederbörande Presterskop, om nykterhetsfråpgsns ståndpunkt inom deras församling, skulle bsmånisgom fremkalles intresse för saken der det DÄNNU sskneasn i År insändaren verklig nykterhetsväns, så borde ban icke ängslas öfver, ännn mindre anse sig befogad att skymfa Lulå förening i och för berörde åtgärd, modelst en illsken tillrättavisnirg, som icke innefattar några ljusare klokhetsreglor, än föreningen förut har fig beksnta, men som upprepade opropos om företingens kommunikation med stibets hiskop, endast påminna om Guis frid! — Yxzkaftb Om ock föreningen på visst sätt antydt, hvad herr biskopen och ala menniskor väl känna, stt prester malverka Bykterheten, nemligen genom ydhållande af dryckesbruket, så har den likväl icke illvitat dem at gäckar saken, ty man hör tro presterskapet om bättre urskiljning. Då imejlerid ins, tagit sig friheten att nyttja ordet pgäcka, och således inlagt en listig osanning i premisser, äÄ förefaller det mindre besynnerligt att han pjort å fkerpa sutsatser, än att han kan våra, hvad van gifvit sig ut för — nykterhetsvän. : Tf:ll insändaren asr svårt att pissa hvilka preter som molverka nykterheten, så torde jsg få ke ionom se efter. hvilka som taga t. ex. sin aptitup, sitt gles puncch eller todädy. Detta är ett svikligt kännetecken, om de också i sitt embete undra värre än åskan emot diyckenskapen. Eftersom do sarkssmer, speglosor och invectier, fom ins. söger sig hafva funnit i Westerch Norrbottens tidning, supponeras vara skrisna ; f nykterhetsvänner, så kan ins. sjelf råka ut för ; nisstanke, i och för sina fårakläder. . Medlem af Luleå Nykterhetsförening. nn (Insändt.) r ( — Fahlu Tid-ing meddelar utur Nykterhets, öreningeus fjerde årsberåttelse följande rätt närkliga anekdot, berättad af hr mejoren Ekentam: s e En ovanlig tilldrag2lse med en nu mest 98 årig h an, hvilken först förlidet år eflade bränvinets d ruk, och derefter sjelf begärde att få blifva medla m af Gusums nykterhetsförening, har här föran-j dt mig att anhålla om ordet. t Denne snart 98-årige man, rådman Gildeberg v ån Norrköpiog, har alltifrån ein medelålder njuf t bränvin, hvad man keller måttligt, det är en lo !er högst tvenne gånger dagligen, Hans i öfrigt )h Hleynt ordentliga lefnadsordning och ovanligt F 2rka kroppsbyggnad hafva utan tvifvel, i före-jsj ing med hans lugna sinnelag, bidragit till hansjgs jga ålderdom. — — — — Den händelse, jag nuk: iv att berätta, är till och med ett pålitligt bevis. m t bränsvinsförtäringen, ehuru ringa den ock vat, likväl inverket menligt äfven på hans utom-h dentliga lefnadskrafter. 47 Rådmen Gildeberg har länge varit besvärad aft ulinad i benen, synnerligast, i det venstra, ur!re EDEN RE ALLEN CR VERS