Aftonbladet – 26 september 1846, sida 2

stora hela och endast behålla en liten anspråksös bit. Denna filla bit blir nu: En kurtisör. Jag var en gång, i längesedan förflutna tider, på en stor bal, hos en stor man. Der var mycket folk och nöjet sköttes efter samma välkända schemz2, som, med få, små undantag, evinnerligen varit våra balers gemersamma marschruta. — Under ett uppehåll. emellan danserna, slog j:g mig ner uti ett litet kabinett och började bläddra i några böcker på divanbordet. Straxt härefter inträdde äfven tvenne helt unga ochi salongerna debuterande damer. Båda behegade fästa så ringa uppmärksamhst till min obetydliga person, att de obehindradt började en liten konversation, som jag sedan kunde förstå, skulie vara helt och håilet privat och komfidentiel. Så här ungefär föllo sig deras ord: — Ephosyne, jag håller så ofantligt mycket af dig! Facr, Josepine, du är min aldra bästa vän! j Du är den enda, som förstår mig rätt! Vära själars sympathi är orubblig! Vår vänskap står trogen ivtill döden! Långt in i evigheten! O, hvad han är äskvärd i afton! Hvem? Amandus! Ack jal Han är så intressan ! Han är idealiskt Hans sält är så attirantt Han vore svår att emotstål — Vet du — men nämn det, för Guds skull, ej för någon — hen har i afton mot mig var rit mycket uppmärksam. . os — Verkligen! Hen hor också sagt mig ni gra betydelsefulla ord. oo Han gaf mig denna r03: — Och mig har han gifvit denna: (NA DE KU KA AA RA